Hemligheten höll sig till någonstans utanför Västerås, av alla metropoler. På en smal ekkantad väg såg jag en skylt som meddelade ”Tidö”. Aha! Tidö slott, Axel Oxenstiernas residens (jo, jag kan min historia). Slottsvandring, leksaksmuseum och mat på Tidö värdshus. Mmm gott. Lax med varm örtsås. Världens godaste knäckebröd med riktigt smör!
Kuriosa om Tidö slott: En av damerna, gift med Axel Oxenstiernas och hustrun Anna Bååths son, levde glada dagar i Paris. Hon hade ingen vidare tur i spel, och skickade brev till Sverige: ”Sälj koppartaken och skicka pengarna.” Numer är taken alltså inte av koppar som de var ursprungligen, utan av svartmålad plåt. Ett sånt tak skulle man önska sig ibland.
Sedan fick man sätta sig i droskan igen, och fara iväg för att fika på ”Tant Brun” i Sigtuna.
Mätt till både knopp och kropp fick jag sedan fara hem med mellanlandning på ICA.
Ja, se för det var en riktig saga.
3 kommentarer:
har simon trillat och slagit huvudet!?
Nä, inte vad jag vet. Han är så´n. En dold talang som mellan varven kommer mig till del. Han har ett företag som heter HÄST... jag kan berätta mer på lördag om du har tid och lust med promenad, båttur, konstmuseeum, öl, eh, eller annan storstadssysselsättning. Hm, när jag tänker efter kanske jag rentav ska ta med stockholmsisters på en överraskningsdag? Cicci och Anna-Sara var starklara kring 12.00 lördag! Plats meddelas senare.
va, nä, hjälp! Jag tycker överraskningar är otäcka! Nu känner jag mig rädd. Ok då. 12, alltså.
Skicka en kommentar