det är nog någon annans fel!

-Det är inte mitt fel!
Alla ungdomar jag träffar kommer då och då eller titt som tätt för sent. Det är ett riktigt aber att ha morgonlektioner. Min skola har riksupptag, och därmed många elever som inte bor hemma längre. Eller... ja, hm, ibland spelar det väl ingen roll var de bor, sent kommer de i alla fall. Jag har börjat betygsätta "det-var-inte-mitt-fel" kommentarerna. Jag tror att det är ungefär samma svar en dörrvakt, som ber om legitimation får. Eller en tobakshandlares. OK! Jag har hört den förr.
- Ahmen, det var is på spåret mellan Tierp och Uppsala.
- En tjej ramlade ner på spåret... du kan säkert läsa om det i tidningen i morgon.
- Klockan ringde inte.
- Mamma är bortrest.
- Min flickvän hade sovmorgon... etcetera, etcetera i all evinnerlighet.
OK! OK! jag har hört dem förr. Kom med något nytt, något jag inte hört förr. Please!
Efter 18 år är jag ganska luttrad. Jag är lite arg att inte mycket förvånar mig numer. Man borde förvåna sig lite oftare. Faktiskt. Idag fick jag ett svar jag aldrig fått förr. Nä, det var ingen sen buss, ingen isigt tågräls... nä, svaret renderade en av förstaplatserna och således ingen anmärkning om sen ankomst (jag vet, visst är jag hemsk?).
- Hej Ludde. Kul att du gästar!
- My, jag måste prata med dig.
- Jaaa, utanför eller?
- Nej, det går bra här... vet du?
- Nä.
- Jag är sen, för jag har blivit såååå himla kär! Hon är så söt. Jag hade inte hjärta att väcka henne. Hon låg så himla skönt på min arm.
Ja, vad säger man? Ludde är 18 år och en dökär goth. Jag har aldrig hört en underbarare förklaring till sen ankomst. Självklart fick frånvaron bero. För det är så himla skönt att få bli lite förvånad ibland.