Visst är det OK, att bli arg. Det blir nog var och en lite till kvinns och mans. Men, när ilskan och elakheten följer med dig en hel dag. Går där hand i hand, och vägrar att vika hädan. De dagarna är bara, liksom, elaka rakt av. Då kan jag känna mig som en riktigt elak, sur och grinig kärring, eller varför inte surpitt.
De flesta föräldrar uppfostrar sina barn. För vissa går det bra, för några inte. Det är de där inte-barnen, (finns även i fullvuxen modell) som skapar elakheter hos mig. De som inte begriper. Som möjligen blivit fostrade. Någongång. Innan föräldrarna gav upp. Först blir jag ledsen. Sen lirkar jag. Sen vänder jag ut-och-in på mig, slår dubbel knorr med trippel axel och sartomotal. Och, ändå fattar de inte att de gjort något heltokigt. Sist blir jag förbannad.
Igår hade jag så mycket ilska och elakhet med mig hem efter jobbet. Det osade om mig. Tänkte skriva något argt och elakt, men kom av mig, jag tänkte att det nog mest var synd om vissa människor.
Upprinnelsen till ilskan är följande:
Jag tog beslutet att säga NEJ igår! Måttet är rågat, skäppan är full, det är nog med lögner och bortförklaringar.
Många vet dock inte vad det betyder. Nejet alltså.
Jag tillochmed frågade vad personen i fråga inte förstod. (välj skolan eller sängen)
- Är det N:et, E:et eller J:et... eller hela konceptet du inte förstår?
- Öh, vadårå, jag står för min frånvaro.
Som en merit liksom.
Ponera att dessa personer i framtiden säger till chefen:
- Alltså jag står för att jag var trött och hemma igår.
Varför i himlens namn ska jag vända mig utochin för någon som egentligen inte vill ha min hjälp?
moment-japan: Dodge Polara Station Wagon
1 år sedan
6 kommentarer:
Ni som jobbar med barn, ni har min fulla beundran och helhjärtade stöd. Och jag blir glad över att du säger att du blir arg på vissa ungar. Det verkar ju annars som om man gör ett förfärligt brott om man ens antyder att en unge är skitjobbig. Klart de ska uppfostras så de inte lever rövare även som vuxna!
Min vän Kicki utbildar sig till SYO och har just nu praktik på en skola nära mig.
Förra veckan sågs vi för lunch en dag kl.12 och hon var helt uppriven...det var krismöte på skolan , för sex grabbar i blandad ålder satt på skolgården och drack starköl.
Det var inte en protest mot föräldrarna utan mot skolan.
Varför kallas det skolplikt och inte skolrätt?
Plikt är ett sjuuukt dumt ord, särskilt i det här fallet, där tonåringar gärna vill kräva sin "rätt" - som tex att "stå för sin frånvaro".
*ilsken*
Skolrätt. Absolut.
Det värsta är nog att det är vi andra som betalar för spektaklet. Tidigare nämnda elev avslutade med: Äh, vadårå, jag ska bli parasit. De var jag snäll nog att inte ta med igår. Skojigt liv.
Hoppas då att han åtminstone siktar på "Love Bug"
Hoppas kan han ju alltid göra.
Fan, "stå för det man gör" har öht gått och blivit retligt. Det är som om att bara man står för det man gjort så är det ok. Jaja, jag mördade honom, men jag står för det. Jag är helt jävla pantad, men jag står för det. Sjukt irriterande.
Pårom bara, annars finns det risk för att de blir politiker sen.
Skicka en kommentar