När Frans var 9 år hatade han att vara på fritids. De flesta barn som har gått på fritids efter skolan brukar sluta när de går första terminen i 3:an. Förmodligen kan de flesta ta sig hem efter skolan för egen maskin då. Med nyckel i väskan eller runt halsen. Nåväl, Frans och jag satt på balkongen, det var sen höst, men varmt och skönt ute. Frans hade preparerat mig i flera veckor. Han hade bra argument till varför han skulle slippa gå på fritids. Inga av kompisarna gick på fritids, det var flest tjejer på fritids, de höll bara på med pärlplattor och ibland lekte de hund/häst, killarna måste också lägga pärlplattor fast de ville gå ut och spela basket eller leka dunken, aldrig fick man vara ute, etc, etc.
Rätt som det var sa han mycket bestämt:
- När jag blir stor ska mina barn aldrig behöva gå på fritids.
- Jamen, du och Disa har ju ändå lite tur, ni får vara lediga hela sommaren, alla jullov, påsklov och sportlov är ni ju lediga. De flesta barnen får ju gå på fritids halva sommaren och på alla de andra loven. Eftersom både din far och jag är lärare så får ju du och Disa vara lediga i alla fall då!
Frans tänker en god stund, man riktigt ser hur kugghjulen snurrar i huvudet på honom.
.............
- Så du meeeenar att jag måste bli lärare för att mina barn ska slippa gå på fritids???!
Efter den reflekterande kommentaren fick Frans egen nyckel och tog sig hem själv efter skoldagens slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar