Om en kvinna ”har gått in i en dörr” och har världens blåklocka, tror jag alltid att de blivit misshandlade. Vem går in i en dörr titt som tätt? Om man mot förmodan skulle gå in i en dörr, skulle i alla fall jag säga att jag gått in i vad som helst annat, bara inte en dörr.
I skolan får jag ofta höra från elever som ska lämna in uppgifter:
- Aaa, mehe, vetu? Datorn krascha och jag hade inte sparat någon annanstans.
- Pappa skulle mecka in nytt kretskort, åh, då, bah, försvann hela mitt arbete, jag var nästan klar.
Vem har hört talas om en stationär, 6 veckor gammal Mac som kraschar? Mitt i sluttampen på uppsatsen... jag var nästan klar. Inget sparat någon annanstans.
”docken” försvann, man kunde inte stoppa in USB-minnet, det kom hela tiden upp en ruta på svenska, japanska och kanske arabiska. Rutan upplyste mig om att jag skulle stänga av datorn genom att hålla in startknappen i några sekunder. Nähä. Efter omstart kom samma ruta upp hela tiden, minst 5 gånger. Jag åkte och handlade. I affären gick jag och stressade upp mig, och insåg att om jag inte kan skriva i helgen blir jag inte klar. Då måste jag åka till jobbet både lördag och söndag och omkonstruera och skriva om. Helvete!
Hemma igen gör jag ett nytt försök, nu kommer datorn igång. Det finns fortfarande ingen ”dock” och alla inställningar är korrekta. Det finns typ ingenting! Jag kommer åt min uppsats men kan fortfarande inte lägga den på USB-minnet. Sen kommer jag på att jag kan skicka iväg uppsatsen till min jobbmail... åh, tack och lov funkade mailen.
Men, vilken luttrad lärare/handledare som helst skulle inte tro ett dugg på mina förklaringar.
”Absolut, visst, ofta”. Innan det funkade med mailen hade jag en storslagen ljugplan om varför jag inte blivit klar. För att en dator kraschar precis lagom till slutdatum, det tror ingen på, även fast det faktiskt var så. Det skulle kännas lika ljugit som att gå in i en dörr.
Ps. Teknikerna på jobbet och på Apple sa att det absolut måste vara ett minneskortsfel, men jag kunde testa att göra en skivreparation under fliken verktyg. Det funkade inte.
Själv installerade jag om både system och program, och voilá så funkade datorn igen. Ingen hade någonsin hört talas om mitt bekymmer med försvunnen dock och att man inte kunde få fram USB-minnet på skrivbordet.
9 kommentarer:
jag har haft exakt samma problem. Fast i mitt fall var det mail som betedde sig cp.
Det enda som hjälpte var att ominstallera allt.
Förövrigt har jag gått in i en lyktstolpe en gång. Med fruktansvärd blåklocka som resultat.
Roland Gran var mitt vittne men kunde ju inte släpa med honom överallt.
Jepp! Det är nog lagen om alltings jävlighet.
Vad sa du när inte Roland Gran var med, för folk måtte ju ha undradt?
jag sa att jag hade gått in i en lyktstolpe. Och delade ut små lappar med Rolands nummer.
Verkligheten överträffar dikten, som bekant. Tänk att man aldrig lär sig det förrän det händer en själv...
Två killar klättrade in och snodde fem väskor när vi var ute och tog kort med kören, i den ena tjejens väska låg hennes exjobb som hon skulle lämna in fyra dagar senare. Hon hade iaf en gammal version sparad, men ändå!
Jag cyklade in i en busskur och fick ett väldigt stort blåmärke. Väldigt (!) stort. (Reklamaffisch byttes ut så glasskiva stod rakt ut och den som cyklade framför mig stannade så han stod ivägen på ena sidan, staket på andra och jag hann inte bromsa i tid) Det var ganska högt upp så det gick att dölja, även med jobbets kortärmade skjorta. Ändå visade jag upp det för de flesta "Titta vad jag har" Eventuellt i förebyggande "nej jag lovar jag har ingen pojkvän som slår mig" Det var det en på en fest som frågade kompisar till mig, för jag har typ allergi (fast inte) som gör att jag blir väldigt röd när jag kliar mig ofta, så det ser ut som rivmärken.
När blåmärket började försvinna (efter lång tid och flera olika färger) tog jag kassalådan på armen och gick in i en grej som är över kassan och skapade ett nytt blåmärke. För att vara säker på att det skulle funka gjorde jag exakt samma sak dagen efter. Jag är så smart ibland.
Man har ju iaf något att visa upp då... http://naktergalning.blogg.se/2008/may/plaster-heshet-och-uppmarksamhet.html
Har hört att man bör ha ett styck av dig för att fixa hål i jeans, finns du att köpa nånstans? IKEA? Jag kan skruva ihop själv.
Eh, ah just det... jag ville ju skriva lite mer (skriva kortfattat, vad är det?) Jag läser på lärarprogrammet nu, visserligen förskollärare, men iaf. Jag har tänkt på det där med ursäkter också. Det hör så mycket ihop med allmänt intryck om personen. Jag hade svårt att komma i tid till den första lektionen på gymnasiet, men det är olika lärare så de märkte inte att det var en vana... jag kom på något, som ibland stämde, ibland inte... (bussen kom aldrig, väckarklockan ringde inte, osv) ...och jag var en god elev, så det var ok, men när nästa elev kom, som inte behandlades med blida ögon, bara någon minut efter mig, då väntades utskällning.
Och när läraren själv kom sent, med samma ursäkt som eleverna, då var det ok, men inte när det kom från eleverna. Synnerligen subjektivt sånt där.
Torgny: Jahaaaa! Smaaaart! (Ja fast det visste jag ju redan)
Colette: Ja, visst är det konstig? Vissa saker händer bara andra. På något konstigt sätt.
Annchen: Jag tror att de flesta kan skruva i hop Billy-Bokhylla... själv är jag redan skruvad, så det blir svårt med uthyrning.
Ps. Jag tycker INTE det är OK att komma för sent till lektion eller för den delen, till vilket möte som helst! Ger man dessutom en ”puckoförklaring” till eleverna får man räkna med puckoförklaringar från dem. De är faktiskt inte så dumma så de går på en menlös ursäkt
jag har varit med om liknande ett par gånger, fast man själv blir fundersam i efterhand om det verkligen var så. ungefär veckan innan min c-uppsats skulle in. helt plötsligt så slutade word (!) att fungera. fick installera om hela skiten. en annan gång vägrade ett dokument med ett stort arbete att öppna sig. utan anledning. fick bara ngt felmeddelande som man inte förstod. fick gå tillbaka till föregående version, två dagar innan inlämning. det var ett par roliga dagar.
Skicka en kommentar