arma(o)tur

Alla elever har en bestämd uppfattning om att lärare ska kunna allt. Jag serverar inte uppgifterna på silverfat. Eleverna är faktiskt tvungna att tänka själva ibland. Jag kan INTE borra hål i huvudet på dem, och fylla på en kanna fantasi! Knep och knåp och typografiska regler går att lära ut... kreativitet och fantasi... nej.

Eleverna ska designa lampor, armaturer. Kriteriet är att lampan ska fungera. Alltså lysa, när den är klar. Eleverna har i samråd med mig bestämt uppgiften. Så långt är allt väl. Sen ska de börja designa. Jag brukar säga att det som alla redan vet, inte är så spännande. Det är liksom i utmaningen att göra något nytt som spänningen ligger. Svårt? Ja, oftast. Omöjligt? Nej.

Jag säger att skolan betalar sladdar, kontakter, upphäng, lampor, tyg, papper, öljetter.... vad som nu behövs i materialväg. 

Sen börjar problemlösningen och skisstadiet (som de flesta tror att de inte behöver).

- Myyyyy... hur ska jag få det här att funka?

- Jag SKA ha den så här, varför går det inte att böja ståltråden så?

- Måste den lysa?

- Jag tycker inte om lampor.

- Var finns limmet?

- Ahmen, du fattar ju inte hur jag menar! 

- Gör en skiss så jag fattar, det är svårt att ta sig in i era huvuden - jag kan inte se tankar, ja, den ska lysa - det var ju själva grejen, har du gjort en krånglig modell är det upp till dig att lösa problemet, alla grejor ni behöver ligger (som alltid) i skåpet.

Det är meningen att eleverna ska fråga och få hjälp. Så klart. Men, när de alltid, nu menar jag alltid, tror att det är jag som ska både klippa, klistra, böja och what ever, efter deras anvisningar. Då, då blir jag mörkrädd och berättar för dem, att jag faktiskt redan kan, och att det nu är deras formgivning vi är ute efter, inte min. Jag jobbar på gymnasiet. Inte på förskola.

Det som är svårast att förstå för eleverna är att det är 21 stycken till i klassen, alla med sina speciella problem runt lamporna. Kursen heter ”Formgivning A 100p”. 

Visst skulle jag kunna säga: 

Nu ska alla göra vita lampskärmar av plastmuggar, som ska fogas samman med limpistol och sedan ska ni skruva i... men, hur kul blir det? 22 kopior av mina instruktioner. Inte skoj. Inte kreativt. Inget tänka-själv. Arma otur att jag inte vet allt

Mitt ständigt återkommande expertisutlåtande är numer:

”Jag  har ingen patentlösning på ditt specifika problem”