Äntligen fick jag testa mina långfärdsskridskor! Det var kul och faktiskt lättare än förväntat. Bara man fick lite pejl på att det inte var vita tjejskridskor med taggar fram, gick det riktigt bra. Och rätt fort. Så långt allting väl. Jag ramlade inte, sträckte mig inte och frös inte heller.
När jag kom hem luktade jag som en skogsbrand och tog ett bad. Schampoot var nästan slut, så jag skulle försöka få upp en konstig skruvkork. Det gick inte med handkraft, så jag tog till munkraft. Plopp, så for korkskrället av, upp i läppen åkte själva flaskhalsens vassa plast. Blodet rann och läppen förvandlades på nolltid till något som såg ut som en misslyckat rectylan- eller fettinplantat. Plåster fastnade icke.
Efter det skulle jag tvätta mina eldstinkande kläder och upptäckte att tvättmedlet var slut. Drog ner en mössa över det blöta håret, på med mysbyxor, tjock jacka... och curlingkängor. Dessa kängor är varma men har sedan 80-talet blivit blankslitna under. ICA nästa. Upp på cykeln, skulle stanna för rött ljus, satt ner foten, och halkade omkull över cykeln och en förvånad dam med pudel. Nya skrubbsår och blåmärken på knäna. De gamla hade dock hunnit läka.
Ja, så alltså, jag kan utöva vissa farligheter utan större risk för skada. Men måste akta mig noga när jag gör triviala saker.
2 kommentarer:
tvätta är förenat med absolut livsfara. Det har jag alltid hävdat.
Det låter som att du och jag sitter i samma båt.
Badrum är livsfarliga.
Skicka en kommentar