tjuvlyssnat

Jag hörde ett samtal på ett fik i helgen. Där satt ett gäng män, alla över 35, en av dem skroderade om att han var ungkarl, bodde i ungkarlslya och att en kvinnohand inte hade varit med alls när det gällde inredningen. En annan av männen sa att han älskade att vara ungkarl. Singel alltså. Han stoltserade med att han höll på att bygga en bar hemma. En tredje man sa att han var ”unkis”, och att mamman hans var lite orolig. Jag glömde nästan bort att fika, för jag var tvungen att lyssna. Män är tydligen inte singlar, de är ungkarlar.
Varför är det helt okey att vara ungkarl? Att vara ungmö känns inte alls lika fint. En ungmö är en stackare som är för ful, töntig, trist, ja, rent generellt en ”stackare” som blivit över. Tjejer är således singlar nuförtiden. Att vara singel är oftast ett val man gör. Männen fortsätter vara ungkarlar fast de snart är 40. Varför har vissa ord en sämre klang? Ofta är det kvinnliga ordet för fenomenet det som räknas som trist eller rent av som ett skällsord.