uppis en ”vanlig” torsdag

En trevlig fördel med att bo i Uppsala är att man, i alla fall som gymnasielärare, får en extra ledig dag. I Uppsala heter det inte att man firar ”valborg”. Nä, här heter det ”sista april”. Champagnefrukost, forsränning, champagnegalopp, sillunch, mösspåtagning... ja, och om man orkar även kvällsnöje. Kvällen består väl av majkasar och vinter som rasat, samt gammalt hederligt disco. Man kan också lyssna på studentkörsång vid Slottet och Gunillaklockan. Mer vintern rasat ut bland våra fjällar... 

     De som inte är studenter, och inte fyllt 18, får nöja sig med Skoogs tivoli. (Shit vad packad jag varit på sista april på det tivolit!)

    Det är liksom ingen idé att hålla skolan öppen en dag som den i morgon. Även om skolan gjort tappra försök att inte gynna tokerier. So sorry, you failed.

    Ungdomarna är hos Thomas, för där är det första parkett vid Fyrisån. Inte för att någon direkt kollar på forsränningen längre, men det hör till att alla kommer och ska kolla. Ändå, och i alla fall liksom. Själv ska jag sova med öronproppar. Läääängeeee. Sen ska jag inte göra något annat än att vänta in Disa och hennes kompisar som vill grilla på gården och spela kubb. Jag, som mamma, tackar ödmjukast och ställer upp i kubbkampen.

Har dessutom fått pårigning från Oslo i dag. En vintagebutik som vill sälja mina kläder! Kul va?

syjunta

När jag var liten hade min mamma och hennes kompisar syjunta en gång i veckan. Min mamma var trebarnsmor vid 21. Mina syskon är tvillingar. När jag var 6 år var alltså min mamma 25 år. I mitt minne finns en scen där jag ligger utanför storarummet och smyger på syjuntatanterna. Nyfiken har jag alltid varit.  ”Tanterna” åt varma mackor och drack thé. Tror egentligen inte att de sydde så mycket, mest var det väl att få ungar och karlar ur vägen, en bra anledning att få vara i fred helt enkelt. Jag tror att de var 4 stycken ”tanter” som alternerade mellan sina hem.

Nu är jag själv en syjuntatant. Herregud! Ja, fast skillnaden är markant, jag syr bäst i ensamhet, inte med en massa polare runt benen. Dessutom syr jag faktiskt på riktigt. Jag älskar helgerna och min symaskin! Så himla skönt när det verkligen blir någonting, en klänning, ett par byxor eller kanske en jacka. Jag är dessutom nästan dubbelt så gammal som min mamma var vid syjunteträffarna. Är det något som ändå sitter i generna?

krass(lig) verklighet

Jahaja, så var det kört igen. Förkyld är bara en av benämningarna på detta allmänt nedsatta allmäntillstånd. Kanske, kanske är jag hemma i morgon... eh, eller förmodligen inte.

det ligger i luften...

Oj, oj, oj. Vad ska man med en blogg till när man varken hissar eller dissar? Jag försöker dissa en hel del, men ändå... hissat någon eller mig själv, var det evigheter sedan jag gjorde. Skolfröken i början av april är som ett maraton. Med en jävla massa taggtråd och vattengravar! Som Monthy Pytons tusenmeterslopp för inkontinenta, ut i naturen och buskarna hela tiden!     Avslutningsdagen hägrar, treorna har liksom redan slutat, de provar studentmössor, som det istället för namn och utbildning står bl a KUK (KUL?) på. Studentskivor och personalmöten om nedskärningar. Föreläsning om våld och hederskulturer. Syprojekt och ungdomar tar tid. Ja, och naturligtvis är det kärt besvär. (Som man skulle sagt i början av seklet. Typ.)

    Nåväl jag syr vidare, hittar på piffiga uppgifter för att dryga ut tiden för dem som arbetar i någon slag av reatempo, och håller dem som inte hinner någonting under armarna. Ringer polisen och anmäler misshandel på skolan. Nä, jag har inte blivit slagen, dessvärre en elev. Puckade folk, det finns övervakningskameror. Misshandlarna är fångade på bild. Ha! Ringer föräldrar om avsvimmad elev på idrotten. Högar och buntar.

    Mamma har legat på sjukhus. Disa äter penicillin. Som det brukat vara de sista inläggen gör jag bara någon form av snabbspolning. Hinner liksom inte ens tänka just nu. Köper fina knappar för 1:- styck. Skickar såld jacka till Irkutsk, Siberia, Russian Federation. Helt galet. Fick hämta betalningen på Pressbyrån! Western Union.

    Simmat. Pratat med doktorn, yr i pallet av ny medicin, fötterna är som vanligt, dvs inte alls. Tapeterna ligger prydligt hoprullade, fortfarande. Surprise.

Kanske är det våren?

en annan dag

Det var en gång för länge sedan, jag och några vänner skulle (trodde vi) äta ute. Så här i backspegeln känns det verkligen som hedenhös. Det jag berättar är alldeles sant, fast det verkar overkligt idag. Detta hände innan det fanns kamera i mobilerna. Ja, och det är ju faktiskt ett litet tag sedan. Jag tror till och med att det var så länge sedan att det faktiskt var en riktigt lååång fredag, inget öppet, rätt trist och ingenstans att ens köpa cigg. Shit! Detta måste ha hänt innan bankomaternas intåg. Detta är i mitt minne bevarat.

På dörren till den stora kinakrogen kunde man, som hungrig gäst, läsa:

SKÄRVTORSDAG - STÄNG

LAENGFREDAG - STÄNG

PÅSKAFTON - STÄNG

PÅSKDAGEN - STÄNG

ÖPPNAR IGEN EN ANNAN DAG!

badjävel II

Hos Cicci får man bada. Ja, hos mig med. Duscha är ett nödvändigt ont, man bara fryser och blir bara lite ren. Det är snudd på människomisshandel att behöva kliva ut ur en duschkabin! Kallt och äckligt innan man har torkat. Tacka vet jag badkar! Hemma hos mig fattar ingen hur man gör när man duschar! Miljömässigt kanske det är helt galet att bada, men rekreationsmässigt är det en klar hit. Varför måste allt gå så snabbt? Jag är av den bestämda uppfattningen att kroppen behöver ligga lite i blöt mellan varven. Basta. Marineras lite i badskum eller olja.

    Hos Cicci får man ha mysbyxor, bada och.. blir som grädde på moset bjuden på rödvin. Haja grejen! Total recall liksom.

I eftermiddag åker jag till Cicci på besök. Halleluja.

gittarhjältar

OK, nu är alla lediga, utom Frans som håller på att filma i köket, utomhus och lite varstans. Stativ med lampor och sladdar, mikrofoner och öronsnäckor... Man får vara glad om man får laga mat!

Det är projektarbete på hög nivå. 4 ynglingar som alla är mer än en halvmeter längre än jag, far omkring i peruker och fula sandaler och filmar påskpyssel! Helt sajko. Alla har skor som mindre kanoter. 

När det var färdigfilmat igår, började de spela spel. Även nu var de 4 ynglingar, med röstresurser som vilken vuxen karl som helst, men lekande rockband. Trummor och gitarrer som man ska trycka på knappar och hänga med i musiken på. Det värsta är nog att de (för att inte störa) sänkte ljudet på musiken, det enda som hördes var låtsastrumpinnar på låtsastrummor ackompanjerat av klick-klick-klick låtsasgitarr.

Sen sov alla 4 ynglingarna över i en salig röra på ca 12 kvadrat. Eller hur stort Frans rum nu är. Kul att de trivs hemma. Blink, blink.

tidningsbud

Jag skulle bara köpa sallad, snus och ost. Jag cyklade, handlade och allt gick fint. När jag var på väg hem kommer en tant, hon drar på en ”svensk direktreklamkärra”. Tanten hojtar i högan sky. Först tänkte jag bara cykla förbi, men då hojtade tanten: Hörru, vill du ha en Svenska dagbladet?

Jag tänkte säga nej, jag vet egentligen inte varför jag frågade om hon hade en till övers.

- Jorå, här har en annan tidningar... men det är ingen som vill ha Svenska dagbladet, gubben därborta (tanten pekar mot en farbror) sa att han inte ville ha nå´n jävla moderattidning. Jag tror faktiskt inte alls att det är en moderattidning, seså fröken ta den här nu.

Jag har fortfarande inte läst tidningen, men tanten blev så glad när jag tog emot den.  Ibland behöver man liksom inte göra någonting för att sprida glädje!

kattant

Oj, oj, oj! Nu har jag blivit en riktig kattant. 

Men, Sci och Rutan är så döläckra i solen, och de verkligen  älskar varandra . Hm, nåja, för det mesta i alla fall. Precis som barnen. Nuförtiden gillar de varandra jättemycket, ungdomarna, umgås med varandra och har jättekul ihop. Annat var det när de var typ i sex-sjuårs åldern!

   För övrigt har jag sjuk träningsvärk i låren. Inte helt oävänt ställe att ha värk på! Det är ju liksom där allt överflöd samlas.

det känns i hela kroppen

Vete fan hur det gick till, men jag hade totalt glömt bort att jag faktiskt har påsklov nästa vecka. Jo, jag kom ihåg det för någon vecka sedan men sen har det liksom tappats bort under den här veckans gång. Konstigt. Om jag skyndar mig och hänger ner alla otäcka, tjocka jackor i källaren och plockar ner fårskinnsvantarna i en låda, kan det ju inte bli annat än vår? Eller egentligen är det ju vår, fast eftersom det var snöstorm förra fredagen har jag inte tänkt på det. Först i dag kom jag till insikt om att jag är så där flippig i hela kroppen som jag ofta blir på våren. Jag gör tusen olika saker på samma gång, utan att jag egentligen tänker på att jag gör det. Ja, då är det vååår...

   Ringde till mamma och funderade över några pelargoner jag försökt övervintra. Tyvärr har jag två katter för mycket och minimalt med gröna fingrar för att få något att växa. (Trots att jag faktiskt jobbade på plantskola på somrarna under gymnasietiden.)

    Forserad, flippig och febrilt förberedd för vår! Inte gör det ont när knoppar brista. Låt dem brista för sjutton!

badjävel

Jag gillar vatten i alla former, med eller utan bubblor, både att dricka och att bada i. Jag älskar faktiskt att bada... men inte att simma. I dag är i alla fall den dagen jag ska börja älska att simma. För det mesta ligger det alltid någon i vägen, med halva ryggen uppstickande för att slippa bli blöta i håret. Eller så forsar någon förbi i crawlstil, med vågskvalp och stänk. Nä, jag har aldrig hajat grejen med att simma kilometer efter kilometer, eller bassänglängd efter bassänglängd. Finns MP3 som vattentäta tro? Jag gillar att bli svettig när jag tränar, ta i lite liksom. Nä, nu ska jag sluta att vara pessig, och lära mig att älska simtagen. Varför? Jo, simning verkar vara den bästa träningsformen, när fötterna nu är som de är. Morr.