hjärnsmälta

Det är verkligen ett aber den här tiden på året. Det är ju egentligen nu man ska njuta av de ljusa kvällarna, vårvärmen på dagtid, sina vänner, barn, katter och helt enkelt vara utomhus lite mer.
Istället sitter jag framför datorn i betygssättningsprogrammet Dexter och våndas. Hemma ser det ut som en fabrik. Målarfärgspytsar, rollertråg, spacklade väggar (fläckvis), tråd, tråd, tråd, förrymda knappnålar i soffan, katter som har spytt bakom bashögtalaren (kanske för 1 vecka sedan... eller förmodligen mer), tyger så långt ögat når - i varje skrymsle, i varje vrå, i alla skåp, på alla före detta tomma ytor, knappar, symaskiner, strykbräda med tillhörande järn, tomt kylskåp, kattsand under badkaret, fulla tvättunnor...
Varje år tror jag att jag ska ha koll, att jag ska vara ett under av effektivitet. Istället blir jag som en missbrukare (första stadiet: hemmet förfaller). Hjärnan saknar dock de kickar och ”belöningar” som följer på ett rus. Det vore ju toppen om belöningssystemet i hjärnan galopperade ystert varje gång man sätter ett MVG. Det gör den inte. Inte på mig i alla fall. Nä, här är det mer frågan om någon form av härdsmälta. Jag förlorar alltså helt förmågan att prioritera i maj.