Med långt pekfinger stående i kundvagnen, på väg ut från ICA, med en halvstressad pappa bakom ”ratten”, säger en unge ca 2,5 år: Pappa, pappa har han en motorcykel? Han i detta fall var tydligen jag. Pappan rättar den obildade sonen och påtalar att jag är en hon. Paaappa? Har hon en motorcykel?
Min älskade skinnjacka, inköpt på loppis för säkert 25 år sen för 65:-, förmodligen gjord på sextiotalet, var tydligen det som gav signalen. Jackan har inga tingeltangel bälten eller nitar. Bara snygga stora pärlemoknappar och det som kallas för gosskrage. Knutte? Humpf.
Jag klämmer dock fram ett leende och frågar om det är för att min jacka är svart? Den lilla ynglingen frågar sin far på nytt... pappa, har han (tänkatänka)... hon en röd motorcykel? Klämmer iväg ytterligare ett smajl och säger att jag bara har en vanlig cykel. Som är röd. Pappa den farbrorn har en vanlig cykel! Här ler fadern ett snett leende och smiter ut med ungen som skriker... VROOOM, VROOOOOM... vill ha en farbror med motorcykel!!!
Herrarna Freud, Kafka, Wygotskij och Homburger-Eriksson kanske vet varför jag blev en han med motorcykel?
2 kommentarer:
Haha, du är en mc-snubbe i en fullmogen kvinnas kropp. Värre saker kan man vara därinne!
Kanske är det mitt inneboende Hells Angels då?
Känner mig en aning helvetisk faktiskt.
Skicka en kommentar