Detta hände igår, runt klockan 8 på kvällen.
Jag tittar på en film som Disa och hennes kompisar gjort under idé och kulturhistorian, ungefär samtidigt som jag berättar för Frans vad en nekrolog är och hur man kanske kan börja ett bröllopstal... i samma veva ropar Simon på mig. Eller ropar han säger mitt namn väldigt lugnt, han ber mig komma. Eftersom jag redan är fullt sysselsatt, undrar jag om jag måste komma nu på en gång. Jag får ett lugnt jakande svar. OK. När jag kommer in i sovrummet, som har inglasad balkong ser jag varför jag skulle komma genast.
Rutan klänger omkring på räcket som är rundat upptill, dessutom är räcket utanför själva inglasningen. Hur fan kom hon dit?
Lugnt försöker jag öppna ett fönster, samtidigt som Simon öppnar köksfönstret... Rutan försöker vända sig om - och ramlar ner.
Ut på gården fort fort. Två killar som spelade fotboll på gården kom också rusande. Rutan satt bakom cyklarna och var skräckslagen. Öh, tror jag. Efter lite lock och pock kom hon i alla fall fram. Uppburen till sitt hem, där hon blängde surt på mig, och klättrade upp på ett högt skåp. Sen fick hon skinka, och då rusade hon ner och mumsade i sig allting på stubben.
Vi hittade inga dolda fel heller. Fast nu är det bara 8 liv kvar!
Jag tittar på en film som Disa och hennes kompisar gjort under idé och kulturhistorian, ungefär samtidigt som jag berättar för Frans vad en nekrolog är och hur man kanske kan börja ett bröllopstal... i samma veva ropar Simon på mig. Eller ropar han säger mitt namn väldigt lugnt, han ber mig komma. Eftersom jag redan är fullt sysselsatt, undrar jag om jag måste komma nu på en gång. Jag får ett lugnt jakande svar. OK. När jag kommer in i sovrummet, som har inglasad balkong ser jag varför jag skulle komma genast.
Rutan klänger omkring på räcket som är rundat upptill, dessutom är räcket utanför själva inglasningen. Hur fan kom hon dit?
Lugnt försöker jag öppna ett fönster, samtidigt som Simon öppnar köksfönstret... Rutan försöker vända sig om - och ramlar ner.
Ut på gården fort fort. Två killar som spelade fotboll på gården kom också rusande. Rutan satt bakom cyklarna och var skräckslagen. Öh, tror jag. Efter lite lock och pock kom hon i alla fall fram. Uppburen till sitt hem, där hon blängde surt på mig, och klättrade upp på ett högt skåp. Sen fick hon skinka, och då rusade hon ner och mumsade i sig allting på stubben.
Vi hittade inga dolda fel heller. Fast nu är det bara 8 liv kvar!
3 kommentarer:
HERREGUD!!!
Gick Rutan igenom rutan? Fan vad läskigt, jag hade aldrig vågat gå ner och kolla. Vilken tur att hon har åtta kvar att ta av. Det är inte utan att man blir avundsjuk, vilket spännande liv man skulle kunna ha...
Julia: Ja, det var rätt obehagligt. Hua! Och, du, klänningen blir klar! Fast det är lite mycket fram till onsdag. Sen är det absolut din tur!
Michanek: Vet tusan om det skulle vara skoj med för många liv. Tänk om man liksom inte gjort av med fler än 2 när man var 94 och tokless. Man kunde inte ens kasta sig ut för trappan på ålderdomshemmet, för man skulle bara bli lite omskakad... det skulle bli ett jäkla kastande innan man dog.
Skicka en kommentar