tydligen stake i mig trots allt

Med långt pekfinger stående i kundvagnen, på väg ut från ICA, med en halvstressad pappa bakom ”ratten”, säger en unge ca 2,5 år: Pappa, pappa har han en motorcykel? Han i detta fall var tydligen jag. Pappan rättar den obildade sonen och påtalar att jag är en hon. Paaappa? Har hon en motorcykel?

Min älskade skinnjacka, inköpt på loppis för säkert 25 år sen för 65:-, förmodligen gjord på sextiotalet, var tydligen det som gav signalen. Jackan har inga tingeltangel bälten eller nitar. Bara snygga stora pärlemoknappar och det som kallas för gosskrage. Knutte? Humpf.

Jag klämmer dock fram ett leende och frågar om det är för att min jacka är svart? Den lilla ynglingen frågar sin far på nytt... pappa, har han (tänkatänka)... hon en röd motorcykel? Klämmer iväg ytterligare ett smajl och säger att jag bara har en vanlig cykel. Som är röd. Pappa den farbrorn har en vanlig cykel! Här ler fadern ett snett leende och smiter ut med ungen som skriker... VROOOM, VROOOOOM... vill ha en farbror med motorcykel!!!

Herrarna Freud, Kafka, Wygotskij och Homburger-Eriksson kanske vet varför jag blev en han med motorcykel?

jag är inte rädd, jag kan flyga

Jag är ingen timid eller tystlåten person. Men, nu håller jag med god styrfart på att bli galen. På riktigt. Jag är så fruktansvärt forcerad, babblar hela tiden. Alldeles för mycket och alldeles för fort. Jag skär ner på allt som kallas umgänge. Jag skär inte ner på sömn, den bara inte infinner sig. Jag kan för allt i världen inte lista ut vad som är mest viktigt. Mitt prioritera är trasigt.

Idag hade jag på riktigt ett märkligt bzzzz-ljud i huvudet och kunde inte fokusera blicken. I-Movie film som skulle läggas i 3 elevers brevlådemappar, tog mig 3 timmar att få ordning på. Sååå jävla dum brukar jag inte vara! Diskuterade i  30 minuter med en elev om varför han får betyget G. Han tyckte att han låg mellan VG och MVG.

- Jag har ju gjort allt!

- Ja, men det har jag ju pratat om under hela läsåret. Det går inte att bara göra. Man måste göra med finnes och visst kritiskt granskande. Skit in skit ut (det sa jag inte högt). Du vet det där med att inte säga: My, duger det här? Och hoppas på att jag inte ser att det är skabbigt med två olika fantasiscripter + Hobo, och direktsnodda, pixliga bilder från bildsök. 

Till slut hämtade jag styr- och måldokument (4 A4-sidor, 10p garamond)) och lät honom läsa innantill.

- Va? Måste man göra produkter som fyller måttet för god grafisk kommunikation redan i VG-målen!?

Sen blev turbulensen ännu högre, denna gång i kollegiet, företaget skolan håller hårt i lien. Inga vikarier, inga specialpedagoger massor med folk som blir uppsagda. Spekulationer och ilska. Det ryktades om att de (ledningen) hade sagt att vi lärare borde ta mer ansvar. Öh, senast på eftermiddagen i dag satt jag med en storgråtande tonåring för att hennes mamma och pappa skulle skiljas. Batteriladdare som skulle lånas ut. Nycklarna har varit ett olösligt mysterium att hålla ordning på under hela dagen. Alla i årskurs tre hade sitt årliga avgångsexpo, 300 elever alltså. Öppet för allmänhet och företag. Det roddades knappast ihop om lärarna inte var både ansvarsfulla, jobbade kvällsextra i går och månade om eleverna.

När jag kom hem med fulla matkassar, iskall eftersom det ösregnade, låg en lunta från smärtkliniken i brevlådan.  (Jag fick i tisdags reda på att jag fått en återbudstid.) 13 A4 papper med frågor som jag inte förstod riktigt. Jag skulle gradera 0-6, 0 var att jag aldrig gjorde vissa saker och 6 att jag gillade, eller gjorde sakerna väldigt ofta.

Axplock:

När du får ont, kan du då...

... se smärtan som en vag,  varm känsla.

... sjunga en sång.

... ta en långpromenad.

... ta en sväng med bilen (sätt ett kryss i rutan om du inte har någon bil)

... försöker du tänka på något trevligt.

... räknar du huvudräkning.

Feta nollor hela vägen. Om det här är på riktig, håller jag inte på att bli galen. Jag har redan blivit det.

apfel

Jag bara måste visa Kentson vad jag menade med apa 

med hatt a´la cirkus eller positivhalarattribut.

öronkollaps/hjärndito

En av mina manliga arbetskamrater liksom dråsade in i vårt rum i morse. Åsa och jag tittar upp och säger hej-hur-är-det...  äh, eller vi frågar igen efter den 5:e OK? 

Mannen som heter Janne fortsätter: Ja, herregud, huvudet går liksom för högvarv, drömmarna är helt pantade... jag brukar somna typ klockan 22.00, igår la jag mig 01.00 och huvudet var liksom still going strong! Åsa och jag säger väl något klokt i stil med, välkommen i klubben, skål och in i Dimman... Janne säger att han aldrig dricker något men att det är såhär det måste kännas att vara bakis. Han fortsätter,  åh, nu ska jag åka och köpa en högtidsdräkt till frun för det har hon önskat sig i morsdagspresent.

Åsa och jag säger med en mun: högtidsdräkt? Vi frågar om det är en så´n där som Silvia har, med prästkragar och sjalett? 

Va? Säger Janne och ser aningen konfunderad ut, högtidsdräkt? Nä, en högtryckstvätt! 

Kollapsen är i det närmaste total.

sista minutenlåda

Det finns en brevlåda för senfärdiga (jag) i köpcentret i närheten av mitt hem. Dit flåsade jag med ryggsäck. Cykelskrället fick sommarpunka (så lägligt hörru hojjen!). 

Jag hann inte mer än öppna den gula luckan - innan postman Per kom med sin stora säck. Fast han sa att jag måste lägga i dem i lådan innan han kunde ta dem? Kuverten med studentinbjudningar alltså. Jaha, kanske är det någon form av bombvarnare på insidan av alla gula lådor? Eller en knarkhund.

Låt nu postens reklamfilm ha rätt ”hela Sverige över natten”, eller något liknande.

folkslag

Jag har en fundering... finns det sommargreker eller sommarryssar? Jag har i alla fall aldrig hört talas om dem i så fall. Sommarsvensken finns, i alla fall om man ska tro på massmedierna.
I Sverige råder någon form av uppvaknande lagom till den mindre kalla perioden. Väderleksrapporterna blir längre och mer detaljerade. Meterologerna ler och berättar om värmeböljor. Precis som det var deras förtjänst! Sommarsvensken tittar fram, blek om vaderna och med glass i handen. Sommarsverige vaknar. Sommarradio, sommarkrysset, sommarstuga, sommarpratare... undrar om vi liksom transformeras till ett speciellt folkslag? Sommarsvenskar. Sommarland i största allmänhet liksom.

En svala gör dock ingen sommar, men idag kom de i mängd till min gård. Det där speciella svalskriet är sommar för mig. Jag cyklade utan handskar till jobbet. Det klipptes gräsmattor med stora åkgräsklippare längs min cykelväg. Syrenerna blommade. Jag cyklade förbi en sådan där kolonilott utan stuga. Klockan 8.10 var det säkert ett tiotal tanter och farbröder som påtade i jorden, eller vad man nu gör. Rensar ogräs kanske?
I dag börjar i alla fall min sommar! Sommarmy ska nog försöka ruska liv i balkongen i eftermiddag.

salander, sherlock och en mamma som fixar

Jag har några vänner som är som Lisbeth Salander, jag har en son som ska ha studentskiva. Vad för dem samman tro? Nja, inte är Frans lika kunnig som vännerna i snokningskunskap, han ska bara ha en utstyrsel som är ”från förr”. Frans klassföreståndare frågade mig i förra veckan om jag hade någon punkutstyrsel hemma, som hon kunde låna! Ja, Frans går på samma skola som jag jobbar på. ( Bland 150 personal och 1050 elever har vi setts typ en gång i veckan, Frans och jag.) Jag fick inte säga något till Frans, dock tipsade jag om klorin och svart t-shirt. Samtidigt sa jag att jag varit för gammal när det var punkmode. 

Sen hade Frans varit på secondhandloppisbutik och köpt en ful kavaj, fluga, skor och rock a´la Sherlock... det var bara hattfan som saknades. Det skulle ju vara från förr typ. Tydligen har vi olika uppfattning om ”förr”. Punk eller Sherlock.

Jorå, visst kan jag fixa någon form av Sherlockhatt, det lovade jag klockan 22.40 i går kväll. Således uppe med tuppen i morse. Limpickadoll, en gammal halsduk, hård kartong, klippklipp och lite symaskin... mina barn har sagt det förr: Vår mamma är rätt bra på att fixa saker!

Alla modister må vända sig i sina gravar.

minnesanteckning för dagen

Prioritera städning, träning och flytta sygrejorna till Disas rum.

hjärnsmälta

Det är verkligen ett aber den här tiden på året. Det är ju egentligen nu man ska njuta av de ljusa kvällarna, vårvärmen på dagtid, sina vänner, barn, katter och helt enkelt vara utomhus lite mer.
Istället sitter jag framför datorn i betygssättningsprogrammet Dexter och våndas. Hemma ser det ut som en fabrik. Målarfärgspytsar, rollertråg, spacklade väggar (fläckvis), tråd, tråd, tråd, förrymda knappnålar i soffan, katter som har spytt bakom bashögtalaren (kanske för 1 vecka sedan... eller förmodligen mer), tyger så långt ögat når - i varje skrymsle, i varje vrå, i alla skåp, på alla före detta tomma ytor, knappar, symaskiner, strykbräda med tillhörande järn, tomt kylskåp, kattsand under badkaret, fulla tvättunnor...
Varje år tror jag att jag ska ha koll, att jag ska vara ett under av effektivitet. Istället blir jag som en missbrukare (första stadiet: hemmet förfaller). Hjärnan saknar dock de kickar och ”belöningar” som följer på ett rus. Det vore ju toppen om belöningssystemet i hjärnan galopperade ystert varje gång man sätter ett MVG. Det gör den inte. Inte på mig i alla fall. Nä, här är det mer frågan om någon form av härdsmälta. Jag förlorar alltså helt förmågan att prioritera i maj.

cv

Grundskola, barnflicka, beklädnadsteknik 2 år, tillskärarakademin 1 år, packa bananer i påsar - ICA-banan, ändringssömmerska - Twilfit och KF, reklam och dekoration, gymnasiet 2 år, sommarjobb på Smögen i klädbutik, springvikarie i grundskolan, dagisfröken, plantskolearbetare - Rosendal i Uppsala 2 somrar, kontorist på socialförvaltningen 1 år, dekoratör - KF, JC, Synsam, Flash, egen reklambyrå till och från i 3 år, Reklamakuten 1 år, Reklamhuset 1 år, glasblåsarlärling 1 år, butikschef på Flash 3 år, 20 p - barns bildspråk, ritat plaggskisser för Hollies skinnkläder, 6 månaders utbildning till undersköterska (?), inrett montrar på modemässan i Älvsjö - Blå ögon, Makker, Hollies, pedagogik 20 p, skidluffat i Österike 6 månader, garderobiär på krogen, handtexterska (jo, det epitetet har funnits) - KF, Svenska Kemiförbundet, Svenska turistföreningen, Synsam, 40 p - pedagoik och metodik, 20 p - allmänt utbildningsområde, 20 p - att leda projekt i skolan, kom-vux 1 år - läst upp 2-årigt gymnasiebetyg till 3-årigt, assistent på infoavdelningen - Flustret, fött 2 barn, Berghs reklamskola, lagt upp två nya utbildningar - naturmedia och reklam & kommunikation, färgkurser på Svenska färginstitutet. Samordnare 1 år, multimedia & digitalt skapande.

Har jag glömt något? Just ja, gymnasielärare i expo, grafisk kommunikation, fackteckning & design, bild & form, information & layout, formgivning, grafisk illustration och projektarbete. Stor erfarenhet av att trolla med knäna!

Snart kan jag även kalla mig för barnklädesdesigner! Skojigt tycker jag.

skoltrött

Jag är så fruktansvärt skoltrött. Det är jag alltid den här tiden på året. Det är nog de flesta lärare den här tiden på året. Eleverna säger att de inte orkar, de är också skoltrötta. Jamen, hörrni, ni behöver ju bara gå 3 år på gymnasiet. Ni har liksom inte patent på ordet! Jag har varit här i 20 år. Fast till mitt försvar så jobbade jag bara halvtid de 2 första åren, var barnledig i 3 år, tjänstledig för studier i 2 år och sjukskriven i nästan 3 år. Alltså är det inte så farligt. Jag som var som en gummiboll som yngre.
Jag har till och med arbetat på socialförvaltningen som kontorist. Jag satt vid en dator (1976) som man var tvungen att ha hörselkåpor på sig när man använde.
Tur att man inte behöver sätta betyg i den maskinen i alla fall.

någon som har en bra raggningsreplik?

Så var det dags igen, öppet hus på skolan. Om man nu ska vara lärare, måste man då per automatik gilla att stå i en ful tröja, med namnlapp på bröstet? Sälj-sälj eller ragga-ragga. Nya elever behövs förvisso för att en skola ska fungera. Men, är det mitt jobb att gulla med föräldrar till barn som går i årskurs nio? Jo, det är sant, utan elever har inte vi lärare något jobb. Men ändå, det här känns inte bra.

Ps. Före klockan 11.00 måste jag ha kommit på en replik som ingen kan motstå!

med hjärtat i halsgropen

Detta hände igår, runt klockan 8 på kvällen.
Jag tittar på en film som Disa och hennes kompisar gjort under idé och kulturhistorian, ungefär samtidigt som jag berättar för Frans vad en nekrolog är och hur man kanske kan börja ett bröllopstal... i samma veva ropar Simon på mig. Eller ropar han säger mitt namn väldigt lugnt, han ber mig komma. Eftersom jag redan är fullt sysselsatt, undrar jag om jag måste komma nu på en gång. Jag får ett lugnt jakande svar. OK. När jag kommer in i sovrummet, som har inglasad balkong ser jag varför jag skulle komma genast.
Rutan klänger omkring på räcket som är rundat upptill, dessutom är räcket utanför själva inglasningen. Hur fan kom hon dit?
Lugnt försöker jag öppna ett fönster, samtidigt som Simon öppnar köksfönstret... Rutan försöker vända sig om - och ramlar ner.
Ut på gården fort fort. Två killar som spelade fotboll på gården kom också rusande. Rutan satt bakom cyklarna och var skräckslagen. Öh, tror jag. Efter lite lock och pock kom hon i alla fall fram. Uppburen till sitt hem, där hon blängde surt på mig, och klättrade upp på ett högt skåp. Sen fick hon skinka, och då rusade hon ner och mumsade i sig allting på stubben.
Vi hittade inga dolda fel heller. Fast nu är det bara 8 liv kvar!

hur är det möjligt?

Alltså, jag har varit så himla trött, har till och med sovit middag de sista dagarna. Det har jag nog aldrig i mitt liv gjort förr. Sen har jag somnat på soffan ungefär klockan 22.00. Jag låtsas att jag är social om kvällen liksom, försöker verka engagerad när det är Desperat houswifes och nyheter sen ska jag bara vila ett öga. Lite blunda bara. Vet inte riktigt varför jag tror att det ska funka? Efter bara en pyttestund åker, som amen i kyrkan, även det andra ögat igen. Jag försöker helt enkelt, kväll efter kväll, att lura mig själv! Tror att alla andra i familjen redan sett igenom mitt självbedrägeri.

     Min tes har varit att det är våren som gör mig trött. Sen fick jag så himla ont i halsen. Jaha, halsfluss! Aha, det är därför jag är så trött. Sen var jag hos doktorn och hon sa att jag hade öroninflammation Hon undrade om jag inte haft fasligt ont, eftersom inflammationen tydligen hade funnits länge. Öh? Kan det bero på mina starka fotpillermeducinar, som naturligtvis, även tar bort öronontet? Okey, det ÄR därför jag är trött! Antibiotikakur insatt. 

     Räknar med att vara mindre trött om 9 dagar alltså.

Ps. Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig varit mycket att räkna med efter klockan 20.00. Inga nya projekt går att starta upp efter 18.00. Det har det aldrig gjort!

inte listigt

I går var jag på 50-årkalas. Med solglasögon på. Ja, nu funkade ju det helt utmärkt eftersom vi satt utomhus och solen gassade. 

- Men, oj My! Vad har du gjort?

- Det var en hammare.

- Jaha, var det du själv som höll i den?

- Va? Hur då?

- Ja, om du höll på och spikade på något, och råkade hamra upp den liksom.

- Nä, den slet sig den fan. Från översta hyllan i städskåpet. 

- Va, har du hammare högst upp?

- Njae, jag brukar väl snarast kila in den där det råkar finnas plats.

Sen följer en lång utläggning mellan tre personer hur, var och varför man kanske bör hänga upp verktyg, istället för att ha dem liggande. Själv sitter jag och funderar på om det är jag eller de andra som är mest tokiga. God mat var det i alla fall.

hammarfall

I dag skulle jag bara leta efter några upphängningsmojänger till gardiner. Mitt städskåp lämnar mycket övrigt att önska när det gäller organisering. Fast jag vet på ett ungefär var grejerna finns. Jag tog ut en plastlåda, ställde den på golvet, och började gräva omkring i densamma. Pang, tjoff, stor skräll... aj, för he...!

En hammare for rakt ner i huvudet på mig, hur den slet sig från översta hyllan vet jag inte. Simon vägrar att gå ut med mig, eftersom han tycker att det ser ut som jag fått en snyting. Så här blåskimrande och vacker är jag nu. Modell jättestort getingbett.