ser med spänning fram mot nästa år!

En gång firade jag nyår i en pool, med skumpa och värme. Blev året som följde lika blött och trevligt? Njae, inte då!

   En annan gång firade jag på Hamburgs station. Jag väntade på ett tåg till St:Anton på en riktigt sunkig pub. Polisbilar for in och ut genom den stora avgångshallen. De plockade prostituerade och andra, mest fullgubbar. Inte mig. Som tur var blev inte året som följde likadant som det var på nyårsnatten.

    Jag har även firat nyår på studentnation och någon gång på disco. När jag var ung. Jag har firat nyår med att arbeta, i garderob på krogen. Jag har förfrusit händerna så att de blödde, eftersom ingen taxi någonsin kom. Jag har firat med middagar och vänner, med barn och föräldrar. Jag har firat i skidbacken och någon gång har jag nog till och med sovit mig igenom tolvslaget.

   Aldrig har det nya året, ens kommit i närheten, av det som hände vid tolvslaget, när det gamla ringdes ut och det nya fick salut.

   Jag har aldrig firat på en-man-hand tidigare. Fast just i år skulle jag önska att jag fick vara lite mer för mig själv nästa år. Ja, alltså inte hela tiden och jämt. Bara mer. Jag gillar att vara med mig.

Gott nytt år! 

gissningar

Man pratar om mörker, nedgång, kris och att 2009 ska bli ett riktigt skitår. 

Ja, åtminstone säger herr Littorin som är arbetsmarknadsminister så.

Det som är så himla bra, är att det trots allt bara är gissningar.

Bloggen har blivit cool, ute är det bara kallt. Det är till och med snö på marken.

borta bäst

Faktiskt är det en ren fröjd att få lämna Uppsala, för att bege sig till Stockholm. Siktet var väl inställt på att kläcka goda idéer, fixa klart ett och annat vilande projekt...

    Jag tror inte vi fick så mycket arbete gjort. Däremot har vi slöat i kapp i varsin soffhörna. Fantastiskt, det måste vara något kemiskt. Eller förmodligen magiskt. Som jag kan göra ingenting! 

När jag är hemma hos någon annan. 

Ingentinget är rent fantastiskt, när man gör det tillsammans med vänner. Det gör inte så mycket att vi struntade i jobbandet. Det lönar sig säkert att ha slöat ihop någon gång framöver. Vi kom i alla fall på massor av bra romantitlar. I går. Tyvärr har, i alla fall jag, glömt de flesta idag.

    Anna-Sara fixade också fina blommor här på min blogg, men jag förstår inte riktigt varför texterna har blivit så stora? Jo, jag har testat att göra dem mindre, utan framgång. 

Sen har jag bestämt mig för att vara hemma på nyårsafton. Jag gillar att få vara ensam, när jag bestämmer det själv. Och det har jag bestämt nu. Skönt.

feeeel goood

Första dagen i total frihet. 

   Så himla najs! Sov till 11.00... och det har inte hänt, på jag vet inte när. Gårdagen förflöt i fridsamt tempo. Vi kollade på ”Mamma Mia”, som Annika fått av sina ungdomar, snackade strunt, drack whiskey och vissa fick fina kuvert. (Ungdomarna gick nog i alla fall plus.) Jonathan och Frans spelade gitarr, men hade önskat sig ”guitarhero” (eller om det nu var ”rockband”?). Allvarligt talat får de inhandla ljudleksaker själva. Punkt. 

   Lite senare kom Julia och Joel på kvällsvisit och Disa åkte, ännu senare, hem till Frej. Man får kolla, hur många nattgäster man har, i hallen (räkna ungdomsskor) när man stiger upp. Rätt kärt besvär. Faktiskt. 

   Nu stundar massor av dagar med permission från samhällstjänst. Jag har tagit med mig Mark Levengood, en kopp thé och 3 kanelskorpor till soffan. Där parkerar jag nog resten av dagen! Feel good.

varför inte?

By the way har jag fortfarande inte köpt de julklappar jag ska. Däremot har jag varit på gränby stormarknad med cykel två gånger under dagen. Nu är kylen fylld, plånboken halvtom och jag dricker glögg i godan ro. 

   Varför verkar köpcentrum alltid vara fullpackade med pensionärer? Har de inte liksom tid närsomhelst annars? Dessutom är de alltid de som står mitt i vägen med sina vagnar och dividerar med gubben om vilket jäkla ströbröd som är bäst att använda när man ska griljera skinkan. Har de aldrig firat jul förr? Med gubben? Vem griljerar egentligen fanstyget. 

   Nä, jag gillar inte julskinka. En sådan griljerad skapelse hamnar inte på mitt julbord. Ungarna har beställt ”god sallad - så´n som du gör mamma, satsarsallad”. Tydligen är det bra i ungdomarnas värld att vara en satsare. 

Det otippade på vårt julbord är sushi. Som alla gillar, så why not? Goda ostar,  janssons frestelse a´la My, hemgravad lax och massor av choklad. Det är vad alla ungdomar (och jag) vill ha på vårt julkalas. 

Så får det bli!

D-day

Uppe med katten. ( Det är ett fasligt liv på honom, värre än en tupp. Flyttvarning varenda morgon. Ja, för Sci alltså. )

I dag är dagen när allt ska ske. Självklart har jag lovat att vi ska göra knäck, marsipangodis och ischoklad. Jag hade tänkt att inte skicka julkort, men, sen blev det så kul att rita dem, så några går iväg i alla fall. Jag har just gravat lax, som jag aldrig gjort förr men det blir säkert bra. De flesta vill ha kuvert i julklapp, och det blir min smala lycka. Tomten, herr Bankomat funkar fint för mig.  Tilde, Isak och Lilla Frans måste ändå få paket. Riktiga paket med snören. Storleken har betydelse. Sen ska jag till doktorn klockan 15.00, men jag har tvättid från 14.00. Jag får väl cykla i omgångar för att köpa blockchoklad, glögg och matjesill. Granen är bortrationaliserad. Just ja! Jag ska ringa till naprapaten också. Pappa har jag inte pratat med, men Johan har jag messat. Fast som den lillebror han är, har han inte svarat. Jag har skrivit inhandlingslista som är hur lång som helst...

det märkliga är att jag någonstans tycker att det är rätt kul. 

sent ska syndaren vakna

Man skulle ju kunna tro att man lär av sina misstag. Jag skyller på alla 40-åringar.  

I går var vi på lokal, med nybliven 40-åring. Herregud, varför envisas min kropp med att hålla igång till klockan 4-5 på morgonen? Tja, förmodligen får jag fortsätta undra, för det var precis det den gjorde i morse. Som tur är har jag i alla fall någon typ av överlevnadsstrategi... jag går hem. Till slut. 

Åkte hem med en taxichaffis som läste ”Al quaida - 11 september”. Han sa att han var shiamuslimatteist. Jaha. Hemma 5.30, sov till 10.00, käkade frukost, tog en treo, tittade på utförsåkning på TV, gick och lade mig igen klockan 12.30, sov till 17.30, hämtade cykeln på stan, handlade ägg och mjölk, cyklade hem.

Nu är jag trött igen, så förmodligen sover jag före 22.00. För att göra saker och ting enklare i livet är det min tur att ha julaftonskalas. 

Kommentar från två män under kvällen:

”Va är ni lärare? Hade vi aldrig trott, ni är ju snygga!” 

Öh? Ja, visst ja, lärare är en gråklädd mus, med hornbågade flaskbottnar och foträtta bruna skor. Jobbet är ett kall, vi älskar alla ungdomar som våra egna barn och ej att förglömma... är präktiga och asexuella.  Seglivad jävla myt det där.

jullunch a´la skola

... och om lärarna varit snälla, och ätit sin spenat, kan det hända att tomten kommer snart.

Del 1

Avslutning och fika med eleverna. Vissa av de i köket hämtade lussebullarna, hade man kunnat döda folk med. Vad gör inte en fröken då? Jo, rusar till mikron... för att bli överbevisad om hårdheten, och slänga skiten i papperskorgen. Tända ljus och tindrande tonåringar, som fick lussebullar (öh?) och festis. Puss&kram vi ses nästa år.

Del 2

Alla som arbetar på skolan var bjudna på jullunch (i matsalen, vad hade vi trott?) det skulle också komma en tomte. Jaha. Eftersom jag är luttrad sa jag till de andra (som var hungriga) att det var lika bra att vänta. Det är ändå bara kö, å så finns det VIP-gäster (pensionerade styrelseledamoter, vaktmästare och annat löst folk) som får gå först. Ingen lyssnade, så vi fick gå till kösystemet. Jag sätter mig tillsammans med de andra i elevcaféet (triumferande sägande: vad var det jag sa?). På vänt liksom. Efter ungefär 20 minuter går larmet. Först inbrottslarmet och sedan brandlarmet. Luttrade, även här, går vi och hämtar jackor och kliver ut i duggregnet, på återsamlingsplatsen (väldresserade som alltid). Brandbilar och rökdykare anländer inom loppet av högst 2 minuter. Elfel. Eller nå´t. Elfelet eller vad det nu var, tar ungefär 15 minuter.

    Vi går in och får mat. Vi skålar i årgångsvinet Chataûe va daû (Loka) eller lättjulöl. Märkligt tal om att vi sparat någon miljon (kan pissiga löner möjligen ha någon del i det?). Vi går med vinst alltså. Därefter har alla skålat och ätit klart. 

Då kommer det alla väntat på... taadaa... tomten.

   Ja, ähum, nu är det tyvärr inte han med tjock mage och renar, utan ekonomichefen och ekonomiassistenten. Alla får kuvert med ”surfa-in-på-sidan-och-välj-en-pocket-bok-presentkort”. Fyndigt. Det finns heller ingen av de böcker man kan välja som jag inte redan läst, eller så finns det sådana som jag absolut helst slipper läsa. 

Sen fick man gå hem. 

Nu stundar del 3. 

Men det är en annan historia.

bortbyting

Jag är nog en bortbyting. Eller jag menar att jag gärna skulle vilja bli bortbytt. Bytt, bytt liksom. Bytet gäller dock bara mitt jobb. (Förutom gårdagen, som jag gärna bytt mot nästan vad som helst utom glögg.) Kan man lägga ut det på någon site kanske?

lucia...

... back on track. 

Eller öh, inte. Lucia var inställt idag. På skolan alltså. Inställt på grund av sjukdom. Nä, jag hade ändå inte anmält mig, dessutom var jag hyfsat kurant idag. Så, skyll inte på mig!

I morgon blir det kalas hos en äkta, livs levande luciaflicka. 

Livsensriktiga och livsviktiga Lucior går inte bara och blir inställda. 

Så lucia it is! 

(I morgon, på den riktiga dagen.)

ganska mysig trots allt.

Idag är jag hemma. Under täcket. Ulltröja och fårskinnstofflor. Som tröst har jag fått kanelthé och en varm lussebulle.

Öronen värker. Huvudet värker. Näsdroppar och treo är mina bästa kompisar. Förmodligen är TV-apparaten också en gångbar vän idag.

precis tvärtom

Min mamma har världens sämsta lokalsinne. Vi barn i baksätet fick alltid hojta åt vilket håll hon skulle svänga. Fast vi hade lantstället (i Skogstibble) i flera år, körde hon alltid fel. Hon blev lite stött av att jag och mina syskon alltid skrek; fel väg!

Men mamma kom så småningom på tricket. När hon pluggade i Örebro, och skulle cykla hem till mormors hus, (alltså mamma vuxenpluggade och mormor bodde dåförtiden i ovan nämnda stad)

”Jag tycker hela tiden att jag ska svänga åt ett visst håll, t ex höger, men eftersom jag vet att jag alltid kommer fel när jag går på känsla, svänger jag åt andra hållet... och då kommer jag för det mesta rätt!”

Så det är alltså så jag ska göra? Tänka tvärtom. Jag behöver alltså inte gå till jobbet, fast känslan säger att jag borde. Jag ska helt enkelt göra tvärtom. Då borde det bli rätt.

Ps. kollade lediga jobb idag, i Sverige finns f n  28 565 lediga platser... bl a proffessor i ogräsbiologi och professor i gastroenterologi... 

ja, och såklart säljare på Provoice.

lyssnat och förstått

På mitt jobb får man liksom ta en fika vid datorn. Äter lunch gör de flesta snabbt och effektivt, max 20 minuter. Får man gott sällskap kan det hända att jag sitter längre, kanske typ 30 minuter. Oftast är rasterna 45 minuter, men då måste man verkligen pytsa ut och in eleverna med skohorn. Sen måste man kliva omkring i en halv kilometer för att överhuvudtaget komma till fikarummet. Skolan är utbredd som en amöba.

Detta gäller dock inte alla.

     På mitt jobb finns också tekniker, vaktmästare och en elevservicevakt (jag vet verkligen inte vad han har för titel). Han vaktar så att inga obehöriga kommer in på skolan, klipper upp lås... och så. Nåväl, de har alltid 30 minuters fikarast på förmiddagen, och 30 minuters fikapaus runt 14-tiden. Ha för bövelen inga tekniska- eller vaktaktiga problem under denna tid alltså.

Jag råkade på en man från skolan, (från nämnda grupp) på ICA på väg hem idag.

- Jaha, bor du också i Beverly Backar? (Tydligen någon slag av slang för Salabackar.)

- Öh, nä jag bor i Gränby, på vädergatorna. 

- Jaha. Men var har de vörtbröd då? Åh här! Men va´!!! Harom inga me russin i? Jo, här. Det här går ju fint.

- Har du inköpsorder, frågar jag och ler.

- Nämen´ru vet, Roger hade med sig limpa... och leverpastej idag... å, de måste jag ju bräcka i morgon.

- Jaha. Åh, ja just det, ni brukar fika på förmiddagen.

- Joråsatte, nu ska en annan bräcka Rogga. Ska köpa vörtbröd å toppa med rödbetssallad! Ja, det kostar att ligga på topp!

Mmm... så är det, det kostar...

nä, det blev inget!

Nej, jag har inte beställt någon fru eller man från Asien, allvarligt, var det någon som trodde det? På rikt liksom. Nä, inga drastiska åtgärder. Simon som kvinna... om den dagen kommer ska jag verkligen basunera ut det i kvällspressen. Jag skrattar ihjäl mig! Det finns ingen som är så mycket man som han, om någon nu undrar. 

    Nej, detta skulle vara en lösning av stödfunktionskaraktär. Min fru är egentligen ingen fru, utan min mamma. Fast hon ångrade sig idag, för ett tag, och ska bo kvar ute på bonnvischan. Jag tycker att det klär henne illa. Hon borde bo med gångavstånd till teater, bio, restauranger och bibliotek! 

oj!

Kan hända att jag får en fru! 

forts. i nästa nr.

sned&vind

Hastigt och lustigt hamnade jag hos en massör idag. Jo, på jobbet. Massören är där ibland, och man får använda friskvårdspengen till massage. Om man nu inte använt den till annat. Se där, något positivt med mitt jobb! Ja, i alla fall så kollade hon ryggen, muskler och om jag kunde vrida knäna i olika riktningar.

- Oj! Du är jättesned! Överkompenserat hit och dit (hon pekar och visar). Men, du det är nästan som om du har en lätt scolios. Får du ofta ryggskott? Jahaja. Allvarligt talat tror jag att det här har pågått i säkert 20 år. Du är dessutom överrörlig i höfterna. Kan du stå i spagat? Jahaja. Oj, där gjorde det visst ont! Vilken höft är värst? Din ena axel sitter för högt, det är för att du kompenserar när du går. Vet du, du måste gå på behandling innan du hamnar i rullstol.

Sedärja.

Jag nämnde inte hur länge de där klorna i mina fötter hade växt. Jag nämnde inte heller att den nya husläkaren sa till mig att man faktiskt inte kunde få ont i kroppen av hälsporre. Jag nämnde inte att företagsläkaren sa att hälsporre går över. Förr eller senare.

Hett tips: Får man klor under fötterna, ska man fixa det per omgående. Eftersom man annars går så konstigt att hela kroppen blir typ skelögd. Vind och sned.

pucko!

Just nu bär jag omkring på så mycket ilska, så det finns inte. Stressad och på tok för mycket av allt. I och för sig inget ovanligt. Jag är arg på mitt jobb, som inte tycker att jag ska gå på sjukgymnastik... fast doktorn anser att det är det enda raka. Mina chefer är alltså även skolade läkare. Fine. Jag skriker på mina barn, jag har surat på mitt rum, jag har försatt hela multimedia/digitalt skapande-avdelningen i samma sura läge. Jag är riktigt förbannad på lönesättningen - efter 20 år, 25.000:-. Jag jobbar jämt, även när jag är ”ledig”. Jag har bråkat med schemaläggaren om elevernas konstiga håltimmar...

I dag skrek jag till och med: Ditt jääävla pucko!!!  

Till vem? Vet inte, men han kanske var typ 25, välbyggd och susade om mig på insidan, på sin 125-växlade cykel.

Tydligen är jag inte ens rädd längre.

Ps. Som tur var stannade inte den storevuxne-ynglingen-på-cykel. Han bara gormade tillbaka. Så mycket var det bevänt med att försöka se positivt på tillvaron.

en fru för lite

Gudarna ska veta att jag är i behov av en liten fru! Chansen att jag ska få en fru, är väl tyvärr rätt minimal.
Vare sig frun är stor eller liten.

kaffe

Jag har kommit på att jag inte gillar kaffe. Egentligen. En latte slinker ner. Med socker och extra mjölk. Men, annars är det bara något man tar när man kommer till jobbet. På jobbet smakar nog inte ens kaffet kaffe. Kanske därför jag gillar det? Kommer inte ens på tanken att dricka kaffe när jag är hemma.