jullunch a´la skola

... och om lärarna varit snälla, och ätit sin spenat, kan det hända att tomten kommer snart.

Del 1

Avslutning och fika med eleverna. Vissa av de i köket hämtade lussebullarna, hade man kunnat döda folk med. Vad gör inte en fröken då? Jo, rusar till mikron... för att bli överbevisad om hårdheten, och slänga skiten i papperskorgen. Tända ljus och tindrande tonåringar, som fick lussebullar (öh?) och festis. Puss&kram vi ses nästa år.

Del 2

Alla som arbetar på skolan var bjudna på jullunch (i matsalen, vad hade vi trott?) det skulle också komma en tomte. Jaha. Eftersom jag är luttrad sa jag till de andra (som var hungriga) att det var lika bra att vänta. Det är ändå bara kö, å så finns det VIP-gäster (pensionerade styrelseledamoter, vaktmästare och annat löst folk) som får gå först. Ingen lyssnade, så vi fick gå till kösystemet. Jag sätter mig tillsammans med de andra i elevcaféet (triumferande sägande: vad var det jag sa?). På vänt liksom. Efter ungefär 20 minuter går larmet. Först inbrottslarmet och sedan brandlarmet. Luttrade, även här, går vi och hämtar jackor och kliver ut i duggregnet, på återsamlingsplatsen (väldresserade som alltid). Brandbilar och rökdykare anländer inom loppet av högst 2 minuter. Elfel. Eller nå´t. Elfelet eller vad det nu var, tar ungefär 15 minuter.

    Vi går in och får mat. Vi skålar i årgångsvinet Chataûe va daû (Loka) eller lättjulöl. Märkligt tal om att vi sparat någon miljon (kan pissiga löner möjligen ha någon del i det?). Vi går med vinst alltså. Därefter har alla skålat och ätit klart. 

Då kommer det alla väntat på... taadaa... tomten.

   Ja, ähum, nu är det tyvärr inte han med tjock mage och renar, utan ekonomichefen och ekonomiassistenten. Alla får kuvert med ”surfa-in-på-sidan-och-välj-en-pocket-bok-presentkort”. Fyndigt. Det finns heller ingen av de böcker man kan välja som jag inte redan läst, eller så finns det sådana som jag absolut helst slipper läsa. 

Sen fick man gå hem. 

Nu stundar del 3. 

Men det är en annan historia.