oj! tänk så de kan bli!

Hädanefter ska jag alltid fira nyår med mig. Döskönt! Men vid halvtvå tiden, när jag sov som en prinsessa på dunbolster utan ärta, ringde mobilen. 

•••

Jo, när jag vet att Frans och Disa är på galej, och inte riktigt kan räkna med att Tomas är ofull, sover jag med telefonerna på högsta ringvolym... kalla det ungdomsjour eller  varför inte oroliga-mamma-vakt-trots-att-de-är-myndiga.

•••

Nåväl, innan jag svarade tryckte jag nog på fel lur och även på alla telefoners, alla knappar. Jag höll nog på en god stund innan hjärnan hade hunnit ikapp den uppväckta kroppen.

- Ja, hallå, det är My.

- Scheeenare, det är Tobbe... jag tänkte att du schkulle komma och möta mig... sludder, sludder.

I samma ögonblick öppnas sovrumsdörren, och Frans tittar in för att meddela att han är hemma.

- Va, öh, hej Frans, har ni haft kul?

- Nä, det är Tobbe.

- Ja, alltså min son kom precis hem... vänta.

- Njae, inte så kul. Det var typ skittrevligt på middagen, sen blev det mest jobbigt.

- Hm, ja det kan lätt bli så på nyår, sov gott vi ses i morgon. Öh, hej Julia, sov gott du med.

- Ja, hallå...

- Vad gör du?

- Typ sover, vem är det?

- Tobbe (ok, jag har fattat det nu), kan du inte komma å möta mig? Schneeella.

- Ehh? Nä tror inte det, vem ska du till?

- Varför? Det är Tobbe.

- Nämen du, vi gör så här, ring mig i morgon, hej då.

Hur snurrig får man bli? #ler# Men som tur var ringde ingen i går. Tror män på riktigt att de kan ringa och få kvinnor att sluta upp bredvid deras fulla kroppar? Mitt i natten? Tja, kanske var han olyckligt kär, och hade äntligen repat mod, så här på det nya årets första skälvande timmar. Eller så var han bara dum. Eller så hade huvudet redan sagt godnatt, men kroppen fortsatte i glad galopp? 

Man kan nog påstå att inte min hjärna fungerade särskilt väl. Heller.

Ring klocka ring!