första advent

Första advent och Disakalas stundar i det yttermyrska tjället. Som en god mor har jag bakat minst hundra lussebullar. Minst. Som sagt jag bakar till barnens fölsisar, och där med jämt. Milt kaos i köksregionen när jag satte i gång. Smälta smör som inte får brynas och pilla upp saffranspåsar. Elvispen tappade visparna ner i degen, det var ett himla meck att få upp dem ur deg och bunke sen. Som amen i advent fick jag naturligtvis saffran på min vita tröja. Det gick inte bort, ens med klorin. Så nu har jag inte bara en skrälldus med målarkläder, utan också nya bakkläder. Katterna sprang över de färdiga bullarna när de låg under duk på köksbordet. Vissa blev därför en aning tillplattade. Morr och fräs! (Jag lovar att de inte gick på dem jag ska bjuda släkten på.) Som tur var drack jag glögg under tiden, så det gick ändå an. När det var två plåtar kvar som skulle in i ugnen, kom jag på att det var lördag, och att systemet stänger klockan 15.00. Jeppe fyllde år i måndags och han ska få en flaska fin whisky, eftersom han är i den åldern man uppskattar det (37). 20 minuter tillgodo alltså. Slänger på mig vanliga kläder över bakkläderna och instruerar Frans om ugn, äggklockor, russinpill, pensling och akta kattmonstren.

Nu ska det bli risgrynsgröt, men jag orkar fasiken inte göra den själv, så nu åker jag till ICA och inhandlar färdig.

Detta är en tradition. När Disa fyller år vankas julmust, glögg, lussebullar, pepparkakor med blå castello, risgrynsgröt, kanel, mandariner och mackor med julskinka. Har inte den blekaste om varför det började?

grattis!

En god början på Ditt nya år min Prinsessa!
Hur sjutton kan sjutton år ha passerat? Älskar dig Disa.

sångtexter...

...från 1972. Sitter som berget i min skalle. Sångtexter från 1975, 77 eller i princip vilket år som helst. Sitter som urberget. Jag kan varenda liten märklig textrad. Det måste nog finnas någon liten megabyte i min hårddisk, hjärnan alltså, som inte riktigt greppat detta med värdefull och gångbart-på-marknaden-kunskap.

Jag skulle bara kolla en låt på Youtube (min första singel inköpt 1971), och snöade in totalt på att kolla varenda töntig låt, från hedenhös, som någonsin bosatt sig i min hårddisk. Simon och Frans tycker nog att det är bättre att jag bloggar än att jag skrålar på låtar från allt mellan, ”Beatles gav oss sin musik” (kräktöntig), ”Ding-ding a dong” (gillar den fortfarande!), ”Storm in a teacup” (helt okey), Hönan Agda, Herr gurka, Taube, Nenas luftballonger och syntpop a´la Kraftverk. Det sjuka är att jag inte ens vet att jag kan alla texter! Men när de börjar sjunga så bara kommer det. Otroligt märkligt. I synnerhet eftersom  jag aldrig vet innan, att jag kan texten. Kunde inte den del av min hårddisk som jobbar för högtryck, kunna få låna lite megabytar av den del som jag ändå tror ligger i träda? 

Smakprov på min hjärnas vindlingar:

”Beatles gav oss sin musik, yesterday vad den var fin,

 flickor skrek i vilda skriiin, yea, yea, yea.”

Friskt?

snövilt

Det hela började med att Frans frågade om vi ägde några termobyxor i familjen. Öh, det var ett antal år sedan termobyxor var heta hemma hos oss. I vårt källarförråd (som blir städat och rensat någon gång vart femte år), hittade vi just precis det vi (alltid) saknat. Tre par termobrallor i varierade storlekar + ett par gamla skidbyxor från mina glada dagar som utförsåkare. Alla för små för mig. 

Så nu kan jag kalla mig själv för storviltnedläggare. I snö ska dock tilläggas. Fin va?

Vad härligt det är när det som tidigare varit skämmigt, förbyts till glädje över att ha en mamma som är så där lagom knasig. Om snön håller i sig blir det fler skulpturer i morgon. Moa är på, Frans och Julia är på, ska försöka få med mig mannen också.

Ps. Nu ringde tanten Granne på... hon tackade på arabiska (fast hon är svensk och gjorde det på svenska) bockande och bugande och snackade om kameler, eller nå´t. Hon tackade så mycket för den fina gårdsdekorationen. Vassego!

no more mrs nice

Nä, det här är ohållbart. Livet består av både glädje, sorg, sådant som är positivt och annat som är jädrigt neggigt. Jag fortsätter med mina böner om vettig tillvaro. I det tysta. 

Har under dagen fått reda på att allt pluggande och slit inte betalar sig i form av trevligt lönelyft. Nix. Förmodligen ingår det i tjänsten, precis som allt annat i skolans värld. Klart man skulle kunna hitta på någon krystad, positivism om det. Men, så kul var det inte.

Däremot har jag fått MVG av chefen när vi hade resultatsamtal idag, men när lönen kommer är det nog bara ett G påslag. Som vanligt i skolans värld. Löneökningen räcker till en lunch efter skatt. 

Jag minns när betygen bestod av siffror. Då kunde lärarna alltid säga: Nä, men, hördudu femmorna är slut. Fast du är värd en femma, men jag kan tyvärr bara ge dig en fyra. För du vet jag har inte så många femmor! 

Ps. Jo, det gick fint att cykla idag.

äntligen!

Positivt idag:

Jag fick äntligen mitt diplom. I guldskrift, med vattenstämpel och en rätt torr förklaring på engelska. Förklaringen sträckte sig över 4 vattenstämplade sidor.

Hur funkade bönen då?

Nä, jag måste nog bli bättre på att affirmera. Öva mer. För första gången på, jag vet inte när, åkte jag buss till jobbet. Att cykla hade varit kvalificerat vansinne. Först fick man vänta i 28 minuter på en buss som skulle gått alla de minuterna tidigare. Byter buss. När bussen kommit halvvägs, kör den fast. Chauffören ska försöka backa, men det gick inget vidare med dragspelsbussen som blev stående som ett V över hela körbanan. Vi som var passagerare fick kliva av, men det gick ändå inte att få loss busseländet. Det kom en buss till, och den fick vi kliva på. Några hållplatser senare steg jag av. Snö upp till knäna bitvis.

Jag hade, som tur var, varit nere i källaren och hämtat min dunjacka och mina curlingkängor från 1986 (som fortfarande är hur bra som helst). Så jag frös inte ett dugg. Det var bra!

Ny bön:

• Snälla, snälla... jag vill verkligen cykla till jobbet i morgon!

precisa böner

Jag ber om:

• Ingen storm och inget snökaos i morgon bitti (runt 8.00).

• Ingivelse om rätt födelsedagspresent till Anna-Sara 

  (till lördag den 13:e).

• En god natts sömn (om cirka 1,5 timme).

För övrigt har dagen varit en pyjamasdag.

Jag har sytt handdukar och stickat en mössa, nåja, en halv. Jag har träningsvärk i rumpan. Jag har bara behövt titta inifrån på hur snön yrt omkring utanför. Jag har druckit baljor med kanelthé. Livet är gott!

kattbra

Fåglar i buskarna. Odelat positivt. Och... väldigt intressant!

små bra saker

Solen skiner över snöklätt landskap. Bedövande vackert, med lätt rimfrost på buskar och träd. Det är också garanterat myggfritt!

anhoter day in paradise

Ja, just det. Ännu en dag i Paradiset. Cirkusparadiset. 

Åsa är införstådd med det positiva tänkandet. Vi jobbar för andra, under högtryck, för att hålla ångan och det braiga uppe. Samtidigt pratar vi göteborgska, för det låter liksom lite käckare än uppländska. Nu testar vi alltså annan dialekt för att få lite snurr på det positiva tänket. Värmländska kan också funka. Gotländska blir för knepigt. Har man varit gnällig, negativ, gråtfärdig och trött under en längre tid, kan man lugnt säga att det är, höger, vänster om, rättning i ledet. Ja, om man nu gjort lumpen. Det har vi inte! Men jag tror att det ska funka i alla fall. Mer paradis till folket!

Alltså är det bra att det har singlat ner snö idag. Det blir ljusare och inte lika halt, eftersom packad snö är mer kärv att cykla på. Det är bra!

   Sen har jag garvat mig fördärvad på dansen när jag skulle testa ”ding-ding... disch!”. Med höfterna. Det är tokpositivt att garva åt sig själv. För jag lovar att jag ser rätt skojig ut när jag räknar stegen i koreografin, fram-sidan-bak-kors-ding-ding-disch-african walk 1-2-3-4-disch-disch. Detta är ju helt obegripligt i textform. Men kul, fast man gör fel, och trummorna, trummar i hetsigt tempo, samtidigt som ingen kan göra fotrörelserna utan att titta i spegeln... eller sina egna fötter. 

Bamsekram och positiv energi till Disa och Frej som firar 2 år idag. 

halka och lite skryt

Helt pucko att cykla, jag vet, men allvarligt talat finns inget alternativ till cykel som kommunikationsmedel. Skulle vara apostlahästarna då. 

    Det är verkligen svårt att se något positivt i spåriga och osandade cykelvägar. Jag tror man måste öva mycket, mycket mer på det än mina 3 dagar. Naturligtvis for jag omkull, glidande cykel med en stycke My och 4 liter mjölk, for åt flera håll än jag först trodde var möjligt. 

bildbevis på knäskada

Kanske är det positivt att man i alla fall har ett badkar, fast jag vet inte riktigt. Det hänger väl inte direkt ihop med glansis?

Nåväl, en kurs är avslutad för den här terminen. Jag bad eleverna skriva ett brev till mig. Vad hade varit bra, dåligt, tråkigt, jättekul, var det något jag borde tänka på till nästa kursomgång? 

Anonymt. Jag har inte riktigt tyckt att jag fått eleverna med på noterna. Mest tycker jag att de bara sett lite hålögda ut, eftersom de har haft håltimmar sedan 11.20. Min kurs startar 14.30.

   Jag vågade knappt öppna alla brev. Hu, tänk om kursen skulle bli helt sågad? Döm om min glädje när alla, utan undantag tyckte att det enda som var tråkigt var att kursen var för kort! Alla tyckte att jag var bra och att kursen hade gett dem massor. Det känns positivt!

Detta ska upp på skrytbloggen över sådant jag är rätt bra på! 

svårt det här

Att det ska vara så himla toksvårt det här. Positivismen. Gudomligheten. Snälleriet. Jag får ta mig tusan krystvärkar av att mana fram godhet.

Kanske kan man få ett tillgodokvitto, för inlösen framöver? Eller nu kanske jag tänker helt bakåvänt och uppåner? Nåja, snälltankar om mina vänner är inte vidare, värst svårt att klämma fram. Vänner är av godo. Alltid. Nä, värst är det väl med sådana som man egentligen inte är vän med, bara bekant eller av olika anledningar blivit hoptussad med. Utan egen förskyllan liksom. Det är väl om dem jag borde tänka snällt. Men när jag tänker efter kommer jag på... att de flesta irritationsmomenten är män. Ska kanske tänka snälla tankar om dem? En annan dag. Just idag har de inte varit riktigt kloka.

Positiva och vänliga tankar sänder jag till några av kvinnorna i mitt liv:

• Disa

• Cicci 

• Anna-Sara 

• Liza 

• Julia

• Mamma

• Åsa B

• Annika P

• Hexa

• Åsa L

• Sophie

Ni är världsbäst, roliga, underhållande, varma och ytterst kloka, var och en på sitt speciella vis. Ni berikar min vardag och min fest.

Hör ni det?

små bra saker

Jag hann till jobbet innan himlen öppnade sig.

foten i kläm?

Dagen börjar i sann ”råttan-på-repet” anda. Simon kommer hem 7.45, då brukar det normalt vara full aktivitet hemma. 

- My, är du dålig?

- Nä, va-va, öhhurm,  jag skulle ju jobba hemma idag.

- Jaha, det visste jag inte.

- Är ingen annan vaken?

- Nä.

Jag far upp, rusar in till Disa och Frej som sover som stockar, hallå sötisar, upp å hoppa, ni är väldigt försovna. Väldigt. Disa säger att hon har jätteont i öronen, jag sjukanmäler henne. Frej har sovmorgon till 10.00. Hastar vidare till Frans rum, hallå, Frans är du vaken, jaha, du znoosar, vad sa du? Mår du inte bra? Nähä, men du har väl faktiskt ”råd” att vara hemma då... eller? Vad är det för fel? OK, jag sjukanmäler dig. Ringer till vårdcentralen och Disa får tid kl. 14.20. Cyklar iväg vid tvåtiden, för att halvvägs stoppas av upptejpade band och poliskonstaplar. Stopp, stopp, ni får inte cykla här! Nähä, får vi cykla där då (vi pekar), nej, hela huset är bombhotat. Okey vi fattar. Vi gör alltså en kringcyklande rörelse.

Nu rådbråkar jag min hjärna. 

Vad var positivt med detta? 

(Kanske just att dagen blev rätt bra i slutänden i alla fall.)

• Tack för att någon kommer hem och väcker mig, tänk om jag verkligen hade varit försoven!

• Tack för att schemaläggaren hade frilagt en (1) måndag på hela läsåret. Och att det var just den här måndagen.

Annat som var bra med dagen: 

• Disa och jag hittade var sitt par stövlar (jag hittade mina på rea, på barnavdelningen).

• Jag fick massor av arbete gjort.

positiv affirmering

Nu, nu, nuså, nu är det dags. Hög tid liksom. Så här får det bli åtminstone på prov, hm, i låt mig säga 2 veckor. Funkar det så funkar det.

• Jag råder själv över min framtid.

• Tänka på roliga saker, framför allt på sådant jag, faktiskt, är bra på.

• Tänka en snäll tanke om dagen om någon.

Jag börjar så, sen får vi se vad som händer. Jag blir liksom min egenhändigt uppfunna Gud. Min bror Johan är tokreligös, han säger alltid att precisa böner får precisa svar. Tror man sedan att det är, Gud, Jesus eller möjligen Oden som sedan fixar till sakerna man önskar är väl egentligen världsligt. Precisa tankar och önskningar borde väl också hjälpa?

Så alltså, nu ska jag bombardera bloggen med positivism (heter det så tro?) i 14 dagar. 

I krig är ju alla trick tillåtna. När man räddar sig själv undan kvävningsdöd (clownsmink är tjockt) borde alltså alla, tillbuds stående, metoder vara helt på sin plats. Kan hända att jag räddar några till på vägen.

En ny era skola komma. De positiva veckorna skola varda!

Alltså från i morgon räknat.

Positivt i dag: 

Firade min far på farsdag en vecka försent (bättre sent än aldrig).

Tvättkorgarna ska bli kvitt sitt smutsiga innehåll (också bättre sent än aldrig). 

Jag ska bädda rent i sängen med nyhånglade lakan. (mmmm)

Alla i familjen är friska. (tack)

på en cirkus nära dig

Som vanligt hemma runt 19.00-tiden. Cyklade hemifrån runt 7.30. Lunch? Nja, den glömde jag hemma, och lunchrasten minimerades till 15 minuters gnagande på ett äpple. Ungdomar vill bli matade med allt från kakor till underhållande lärare. Feed the animals.

Sent omsider denna afton, loggade jag in på arbetsförmedlingens hemsida. Där gjorde jag ett test, typ 100 frågor, om intressen och kvaliteér jag äger. Jag vill liksom veta vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har gjort mina hundår i samhällets tjänst.

Du passar bra inom yrken så som:

• grafisk formgivare (tack, för det, min självinsikt verkar god)

• skådespelare (just vad jag alltid grunnat över)

• modist & perukmakare (finns de kvar som yrkesgrupp? Tja, inte mig emot)

• lärare (fan, skiner det igenom så pass?)

• kock (jodå, men bara på dagen och bara när jag har tid, vilket är sällan. Som yrke? NEJ! Pappa är kock. Det räcker bra med honom i den här familjen)

Otippat och sist i yrkeslistan blev... taadaa, trumvirvlar och ssstörsssta möjliga ty...sssnad...

CIRKUSARTIST!

Är inte född Bronet, inte haj på trapester, djurdomptering, ryttarkonster eller eldslukning... däremot är jag dagligen en person som utför pajaskonster i mitt tält - skolsalen.

Vad är det svenska ungdomar helst av allt vill ha? 

Fred? Nej. 

Pengar? Tja. 

Kul? Ja!

Send in the clown. 

tapetat

Som sagt, bara att köpa lite nya handdukar och en schysst matta. Kanske några handtag att öppna med också. Jag måste dessutom köpa ny toaborste, den jag har är röd, det funkar icke.

Helst borde alla ha välmatchade tandborstar också. Vi får väl se var det slutar. Jo, Simon tyckte det blev snyggt. Han frågade om han inte kunde få ställa in en turkos Tintinbil från sin samling uppe i ett skåp... nja, jag vet faktiskt inte. Han har ju redan fått en musikanläggning som tar plats. Tycker nog inte riktigt att min tapet uppväger den. Vi har även en hall...

krank blekhet?

Eftertänksamhet. 

- Va, va, va? Hallå! Var det någon som sa något? Jag hör rätt dåligt.

Jag är helt klart utan eftertänksamhet, men en jäkel på att vara efterklok. Jepp, så är det.

Livet del XXXXVIII. 

Dagen startar med gipsmasker, kul. Har utvecklingssamtal. Fortsätter med filmvisning, samtidigt som jag cyklar till Bolandsgymnasiet för att vara förälder på utvecklingssamtal med Disa, det avlöper utan andnöd, cyklar tillbaka till min skola, några har tydligen tyckt att de kan gå, tittar klart på filmen, säger hej då, äter microvärmd broccoli-utan-allt, börjar skriva ut material som ska sitta på skärmarna i morgon när det är öppet hus till 20.00 (ingår i tjänsten, ingen övertid utgår), pratar med Dimman, och vi hämtar skärmarna i förrådet, pratar med Åsa om smitarelever och - ska det vara så här resten av ens yrkesverksamma år, förbereder morgondagens lektioner med vänster lilltå, skriver mail till förälder om APU-ersättning, skriver mail till elev som har problem (x-tra allt) med InDesign, pratar med andra Åsa, ( jag sitter mellan två Åsor, det borde betyda att, jag resten av livet eller åtminstone resten av min tid i samma arbetsrum, borde ha otrolig tur) som behöver avlösning i skrivvaktandet i morgon (sätt en post-it-lapp på min datorskärm), äter äpple, pratar med Stefan om löneutvecklingen (som är dålig, för att inte säga usel), sätter på regnkläder, och, just ja: Skriver till rektorn att jag kan komma på resultatsamtal på måndag eller tisdag. Cykellyseländet funkar inte i regn, köper mjölk, bröd och otroligt kulinarisk middag (färsk pasta och färdig pesto).

Kommer hem, väcker Simon, badar, gör mat, hjälper Frans att få struktur inför nationella provet i svenska, letar pennvässare och stiftpennor (ingen aning om hur han tänkte här). Äter. Säger puss och hej, kör försiktigt - ses i morgonbitti till Simon.

Tapetsering del II:

Letar hysteriskt efter tapetklister (som finns någonstans), men naturligtvis inte där jag tror det ska vara, ringer Annika, men de har inte heller något tapetklister, tar vitlim (trälim) istället... tapetserar. Tittar på Desperat housewifes (som jag inte följer, och och som jag inte heller förstod mycket av).

Frans kommer på att han ska till Julia. Jaha, hej då, cykla försiktigt. Eh, eller åker du buss, jaha, ses i morgon då. Tapetar och skär vidare. Snyggt!

Ska föreviga...

Förvånad? 

Näppeligen. 

Inget batteri i kameran, eller jo, batteri, men oladdat.

Nu återstår bara nya handdukar,  ny matta och fina knoppar.

I morgon är kameran laddad. 

Liza, om du vill ha körsbärsdal hjälper jag gärna till. Se bara till att jag kommer förberedd för uppgiften!

det är dags nu

jag älskar

färg! 

Mycket och gärna... 

men när det kommer till färg i mitt hus, tja, då finns mer att önska. Jag är periodare, skulle jag väl vilja säga. Rätt fixerad vid årstid. Vill helst måla om ofta, klä om soffan eller färga fåtöljerna, att sy nya kuddfodral titt som tätt är liksom mitt signum. Nya idéer hinner vissna i huvudet, resten av familjen är rätt konservativa (läs Simon), innan de ens har hunnit testas. Bakom de tavlor som hänger uppe finns 14 hål, minst. Har aldrig tid med måttband och tumstockar, därför schweizerostliknade väggyta bakom alla tavlor. Det finns ju spackel gu´bevars!

 Just nu vill jag tapetsera om ett tråkigt vitt skåp under lilltoans tvättställ. En helt underbar tapet i turkos, rosa,vitt, lite guld och brunt. Fåglar och körsbärsblommor. Mmmmm.

Simon tycker inte det är en god idé. 

Däremot älskade han husen på Curaçao, lyriskt pratar han om dem. 

Jag gört. I morgon blir det tapetserat. Simon jobbar natt. Så här vitmesigt kan man inte ha det. Ingen människa kan må bra av det på hösten. Gillade han husen, kommer han att älska gästtoaletten!

skumtimme

Skum timme? Skumma timmar? Skummig timme?

Skumtimmen.

När infaller den? På dagen, natten eller morgonen? Vem har uppfunnit den? Nu är klokan 14.56, och det är snart mörkt. Jag gillar sol, ljus och värme... frågan är då: varför bor jag i ett land som har ett ord som heter ”skumtimme”? 

OK, jag vet, på sommaren finns inga skumtimmar alls. Hm, såvida det inte regnar. 

Jag fryser konstant. 

Frans och Simon är som tur är, mina levande värmeaggregat. 

Jag: Åh, får jag stoppa in mina (äckligt) kalla fötter under dig?

Frans: Mamma, dina fötter är jättesvala och sköna. (? fan trot?)

Simon: Men, älskling, hur kan du vara så kall? Jag tycker det är alldeles för varmt härinne.

På jobbet sitter jag i samma rum som 4 stycken varmblodiga. En grek (som dessutom är en levande miniräknare), en man som har shorts mellan april och oktober, samt två kvinnor i varierad ålder, som även de är varmblodiga. 

Själv har jag linne, t-shirt och dubbla ylletröjor + filt över axlarna. 

Jävla skumtimme. Jävla kyla!

höjdare

Jag vet att det är urfånigt att ge röst åt sina djur, men ibland är det hart när omöjligt att låta bli. En nytvättad ullpläd, upphängd på tork över en dörr, resulterade i att Frans och jag formligen vred oss av skratt. Fram med kameran!

Först hade Rutan tagit sig upp på egen hand (hur vet jag inte, men hon är både listig och stark samt smart). Sci stod och gormade ilsket nere på golvet, vankade fram och tillbaka, och försökte komma på hur han skulle uppnå samma höjdarläge som syrran. Frans lyfte upp Sci, som genast klämde sig ner bakom Rutan. Vinglandes på dörrens ca 5 centimeters bredd, såg det verkligen ut som om han var tvungen att i handling övertyga sina ägare om, att det faktiskt var precis det här han redan räknat ut. Inte trångt och bökigt alls! Det såg verkligen ut som om han tänkte: 

Johoårå, det var precis så här jag räknat ut att det skulle vara! Jätteskönt, faktiskt.

jobba, jobba, jobba

Herregud, så mycket att göra! Håller numer aktivt på att söka mig ett annat jobb än lärarens. Det är ju käckt, nu när jag precis har plockat ut en examen. Eller så är det examen som gjort mig modig. Eller dum. Äh, jag vet inte. Helst vill jag vinna en massa pengar. Eller komma på något genialt, som är lätt och billigt att tillverka, men inbringar inkomst över 500.000:- om året.

Vinna pengar är väl inte troligt. Jag köper aldrig lotter, spelar inte bingo eller på hästar, kan inte ett dugg om fotboll och kastar konsekvent alla utskick från postkodlotteriet. Att ärva pengar är också uteslutet. Om jag inte mot förmodan har en ruskigt rik okänd släkting. 

När det gäller uppfinningar vill jag helst bara göra sånt som är kul, och det är alltid sånt som inte bär sig. Snarare kostar. Jag vill heller inte vara egen företagare, marknadsföringens glada dagar är för alltid över. Konstiga plastmojänger är nog melodin. 

Ta mannen som var barnledig, han tyckte det var så äckligt att ta upp potatisskal från slasken, och ansåg det slösaktigt att använda hushållspapper. Han uppfann en plastmojängsspade att ta upp äcklet med (jag tror han var smålänning, typ från Gnosjö). Plastmojängerna finns i massor av färger och jag tror de är billiga. Den mannen bor numer på ett château i Frankrike. Jag har för mig att de där små plastklämmorna som finns till plastpåsar också är en svensk mans uppfinning. 

Säkert också inkomstbringande. 

Fast inte så kul.

drakar

Jag tycker egentligen inte alls om kräldjur, förstår mig inte ett pillijota på folk som har ormar och ödlor i hemsnickrade terrarium. Hajjar inte grejen. Det kan för tusan inte gå att gosa med en orm. Inte med en ål, fisk eller ödla heller.

Men när det kliver fram en livs levande, fri leguan som är ungefär 1,20 lång, blir jag faktiskt fascinerad. Jag tycker till och med att den är riktigt vacker. En äkta drake på något vis.

Simon fick nästan en drake i huvudet. Som tur var dundrade det bara till på ryggsäcken, när vi vände oss om sprang en yr drake iväg. De ramlade tydligen rätt ofta ner från träden. Lite halvklantigt av en art som ska vara trädlevande kan jag tycka. Nä, vi var inte på exkursion, vi var och handlade i hotell Hiltons butik.

Sen är det stora tvättaredagen. Naturligtvis funkar inte torktumlaren, det upplyser draktanten mitt-i-mot, mig om. Hänga upp trosor och strumpor känns som faslig överkurs.

Draken kommer bara nerdimpande i tvättstugan som den naturligaste sak i världen. Förmodligen för att fråga om varför vi inte varit hemma. Nu fick hon ju en bra anledning att även upplysa mig, samtidigt som hon storfiskade efter nyheter.

Vissa drakar ogillar jag fortfarande.

otippad vinst

- Oj, det finns bröd... Julia kolla kylen!

- Jag fattar hur mycket du gör, det var typ dammigt, stora tussar, efter bara 5 dagar!

- Njae, det var mest att vi småbråkade lite om vem som skulle tömma diskmaskinen.

- Julia ville jättegärna ha müsli... fan, va dyrt! Vi bestämde att vi bara skulle köpa müsli om pengarna räckte till kattmat, mjölk och kanske ost. Mamma, ost är ju jättedyrt!

# yesss #

hypokondri

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det är skönt att vara hemma, men jag får tokångest av att det snart är måndag. På måndagar måste man arbeta. Det låter helt sjukt, men jag har inte haft ont i vare sig fötter eller huvud på semestern. Börjar undra om det ändå inte är en släng av hypokondri. Fotfelet. Så fort jag beträdde svensk mark, satt smärtan in som amen i kyrkan. Skumt va?

Som jag sagt förr: jag passar utmärkt som ickearbetande lärare.