hypokondri

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det är skönt att vara hemma, men jag får tokångest av att det snart är måndag. På måndagar måste man arbeta. Det låter helt sjukt, men jag har inte haft ont i vare sig fötter eller huvud på semestern. Börjar undra om det ändå inte är en släng av hypokondri. Fotfelet. Så fort jag beträdde svensk mark, satt smärtan in som amen i kyrkan. Skumt va?

Som jag sagt förr: jag passar utmärkt som ickearbetande lärare.